Transcendens, andlighet och religiositet. Lite mer kring de där Karen Armstrong-intervjuerna.

Skrev jag att Karen Armstrong inte tror på någon annan Gud än den som man skapar själv? Det var nog felaktigt. Hon tror inte på den personalistiske moderne guden, och om det är vad man menar med att ”tro på Gud” gör hon inte det. Hon har dock faith, tilltro, till något, men det verkar ganska vagt. Hon ”tror inte på” i betydelsen anser att något finns. Hmm. Har vi hamnat i sån där konstig ”tro utan försanthållande” nu?

När Karen Armstrong skriver om transcendensen, då tror jag att hon helt enkelt menar Gud alternativt sätt att nå Gud. Det är vad Gud är för henne. Transcendens. Något bortom, oklart vad. Guds obegriplighet, Guds obeskrivlighet. Är detta vad som av en viss tyskskättad ärkebiskop sammanfattas ”Gud är större”?

I den SvD-intervju med Karen Armstrong som jag nyss länkade till är hon på ett sätt ganska defensiv. Där köper hon reporterns definitioner, väl medveten om att hon aldrig annars skulle nå fram.

Så tror hon själv inte på någon Gud alls längre?

– Jag kan uppleva en känsla av under när jag studerar religiösa texter. Det är det närmaste jag kommer en religiös upplevelse.

Det tolkar reportern som att Karen Armstrong har sagt att hon inte tror på Gud, men jag tror inte hon menar så. De där upplevelserna medan hon studerar religiösa texter beskriver hon betydligt mer inlevelsefullt på annat håll, och i en annan av alla dessa Youtube-intervjuer (som jag just nu inte hittar igen) svarar hon på frågan om hon ser sig som ”spiritual” eller ”religious”: både och. ”Spiritual but not religious” är alltså vad människor kallar sig på engelska som har någon typ av religiöst intresse, men inte utövar organiserad religion. Andlig, men inte religiös. Karen Armstrong vill betrakta sig själv som både och.

När jag skriver den här texten verkar det flummigt och obegripligt. Hennes beskrivningar i ”För Guds skull” målar upp en bild som är rimlig, men jag lyckas inte riktigt föra över det tänket till min verklighet.

Jag trodde att det nog skulle bli färre blogginlägg från bokens första halva än från den andra, den som jag läste först, men just nu har jag löjligt många ämnen listade. Blir det så mycket Karen Armstrong att jag skrämmer bort mina läsare? Hm. Jag brukar ju säga att jag skriver i första hand för mig själv. Jag fortsätter nog beta igenom För Gud skull. Det är intressant, det mest intressanta jag läst på länge. Rätt sak vid rätt tidpunkt. När jag började läsa den hade jag verkligen ingen aning om att den boken var mitt i prick. Skrämmer jag bort en eller annan läsare må det vara hänt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s