Den panteistiske mystikern Spinoza, och andra ”ateistiska” marraner

Marraner eller marranos var judar i Spanien som under 1400-talets sista årtionde tvångsdöptes, och sedan utövade sin religion i hemlighet – så gott det nu gick. Nationalencyklopedin skriver

marraner (…) nedsättande benämning på spanska och portugisiska judar som mot slutet av medeltiden tvingades övergå till kristendomen. I officiella dokument betecknas de som ”konvertiter” eller ”nya kristna”. De nådde ofta höga positioner inom t.ex. bankväsendet och kyrkan, samtidigt som de i hemlighet sökte utöva sin judiska tro; ur judiskt perspektiv definieras de därför inte som egentliga apostater (avfällingar). Många av dem utvandrade till länder där en återgång till judendomen inte var straffbar (t.ex. Osmanska riket och Nederländerna).

Att utöva de judiska ritualerna var svårt, eftersom människor som tände ljus om fredagskvällarna för att fira sabbat troligen till slut skulle få spanska inkvisitionen på halsen. I det läget blev marranernas tro huvudsakligen baserad på deras eget förnuft, säger Karen Armstrong i ”För Guds skull”. Resultatet blev en judendom som hade mycket gemensamt med 1700-talets deism – och det är väl skälet till att hon nämner denna, annars ganska marginella grupp.

Deras Gud var allt varas första orsak som inte ingrep i människornas liv. Toran behövdes inte, eftersom naturlagarna var tillgängliga för alla.

Under 1500-talet utvandrade många marraner från Spanien, bland annat till Holland. I Amsterdam levde judarna fritt, utan att behöva hålla sig i något särskilt getto. Många av marranerna såg säkerligen fram emot att få utöva sin religion men blev istället djupt förbryllade, till och med direkt frånstötta av den undervisning de fick av sina holländska rabbiner.

inledningsvis påminde deras reaktion om den hos dagens människor som tycker att religionen står för godtyckliga uppfattningar som de inte kan sätta tro till, eftersom de inte helt och fullt har deltagit i transformativa riter och efterlevt etiska regler. De svårfattliga kostreglerna och reningsreglerna måste ha tett sig barbariska och meningslösa för sofistikerade marranos som hade svårt att godta rabbinernas förklaringar därför att de själva var vana vid att tänka rationellt. Enligt Orobio de Castro (…) hade somliga hunnit bli ”avskyvärda ateister”; de var ”fulla av fåfänga, stolthet och arrogans”. De älskade att exponera sin lärdom ”genom att motsäga det som de inte förstår” och tyckte att de tack vare sin expertis i moderna vetenskaper var förmer än dem ”som i själva verket är skolade i de heliga lagarna”.

Orobio de Castro (1617-1687, Wikipedia), var en filosofiprofessor som kastats i fängelse och torterats för att ha utövat sin judiska tro, och sedan emigrerade till Holland. När han använder ordet ”ateist” är det inte helt lätt att veta vad han menar. Vid de här tiden syftade ordet oftare på att ha en felaktig religiös tro än att inte ha någon alls. Att inte tro på någon Gud var ett okänt fenomen, men åtminstone två av marranerna utvecklades i Amsterdam till vad vi idag skulle kalla för ateister, den moderna tidens första. De två var Uriel da Costa (1585-1640, W) och Juan de Prado (1612-1670, W). Bägge blev uteslutna ur sina judiska församlingar i Amsterdam, och för åtminstone en av dem slutade livet illa.

da Prados och da Costas olyckliga historier visar att den konfessionella religionens mythos är ohållbar utan andliga övningar. Förnuftet ensamt kan bara producera en urvattnad deism som man lätt överger, eftersom Gud är fjärran, abstrakt och omöjlig att tro på.

I detta sista citat misstänker jag att Karen Armstrong använt ordet faith, inte belief. ”Impossible to have faith in.” ”Andliga övningar” låter lite sådär, jag skulle vilja ersätta det med ”religiös praktik”.

Marranernas situation i 1600-talets liberala och materiellt överflödande Holland påminner en hel del om vår i nutidens västländer, menar Armstrong.

Frågan är då vad man kan få av en utövad tro. Vad den kan ge. Om det verkligen är så nödvändigt eller viktigt. Jag känner precis som marranerna inför alla de judiska kostreglerna – vad är vitsen? Får judarna verkligen ut något av sina kostregler? I så fall hur?

Frågan är också om det går att syssla med utövad tro utan att binda sig till en eller annan urmodig kyrkoorganisation som har diverse obehagliga åsikter på programmet. Om priset för en tillfredsställande religiös utövning är att man binder sig till någon organisation som omfattar åsikter om homosexualitetens syndighet, eller annat i den stilen, kan det knappast vara värt det.

Filosofen Spinoza (1632-1677) var son till marraner utvandrade till Amsterdam, som anpassat sig väl till mer typisk judendom. Även Spinoza blev utesluten ur församlingen på grund av sina märkliga tankegångar, enligt Wikipedia samtidigt som da Prado. Till skillnad från de två tidigare nämnda klarade sig dock Spinoza väl utanför den judiska gemenskapen. Även Spinoza kallas ofta för ateist, och eftersom hans samtid sade så är det inte konstigt att ordet följt med. Samtidens innebörd var dock, som sagt, inte samma som vår. Karen Armstrong kategoriserar Spinozas uppfattning för panteistisk.

Spinoza hyste samma förakt för den uppenbarade religionen som marranos, även om han höll med Descartes om att själva föreställningen om Gud utgör ett bevis för Guds existens. Men då menade han inte judendomens och kristendomens personaliserade Gud utan naturlagarnas summa och princip, identisk med och fullt motsvarande den ordning som styr universum. Gud är varken Skaparen eller den Första orsaken utan oskiljbar från den materiella världen, en immanent kraft som samlar allt till enhet och harmoni. När människorna begrundar vad deras hjärnor åstadkommer öppnar de sig för en evig och oändlig verklighet som är Gud verksam i dem. Spinoza erfor sina filosofiska studier som en sorts bön. Hans kontemplation över den immanenta närvaron fyllde honom med vördnad och förundran. Som han förklarar i ”Brevis tractatus de deo” (”kort avhandling om gud”) 1661, är gudomen inget objekt att lära känna utan vår tankeprincip. Den glädje vi upplever när vi når kunskap är den intellektuella kärleken till Gud. En sann filosof ska odla sin intuitiva kunskap, glimtar av insikt som plötsligt smälter samman all information han förvärvat till en ny, integrerad vision, en extatisk varseblivning som Spinoza kallar salighet.

Salighet, minsann. Undras om det begreppet finns även i judendomen eller om det tillhör den katolska lära som Spinoza givetvis fått i sig, antingen direkt eller via sina marrano-föräldrar vars judendom givetvis även var påverkad av den kristna tro som de var tvungna att utöva, för syns skull.

Spinoza är sålunda i Karen Armstrongs ögon en marrano som kastat bort det teistiska gudsbegreppet till förmån för någon typ av panteism, och som skapar sin alldeles egen form av andlig praktik i form av filosofiska kontemplationer. Hurpass rättvisande Armstrongs återgivning av Spinozas egna beskrivningar är, är omöjligt att bedöma. Undras om han hade värjt sig mot beskrivningen av sina filosofiska kontemplationer som andliga övningar, eller inte.

Spinoza som mystiker?

Var Spinozas gudsuppfattning nödvändig för detta sätt att uppfatta sina kontemplationer? Om inte, så har vi landat i att det som Karen Armstrong kallar för religiös utövning i grunden är bortkopplad från existensen av någon som helst typ av Gud.

Å andra sidan är det omöjligt att säga att Gud, som mer abstrakt begrepp, inte finns. Det går inte att påstå att exv. ”allt varas grund” inte finns.

Allt det här börjar vara förbaskat komplicerat, och det tycker Karen Armstrong är fullt normalt.

Nu för tiden pratar vi alldeles för mycket om Gud, och det vi säger är ofta ytligt. Vi tycker i vårt demokratiska samhälle att Gud som begrepp ska vara lätt och att religion borde vara något som är lättillgängligt för alla. ”Den boken var verkligen svår!” säger läsare ibland till mig och skakar milt förebrående på huvudet. ”Självklart!” vill jag svara. ”Den handlar ju om Gud!”

Hmmmmmmm.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s