Luther á la Armstrong: Reformationen var ett resultat av folklig väckelse

Karen Armstrongs bild av reformationen liknar ingen annan jag tagit del av. För henne handlade den inte primärt om en reaktion mot den dåvarande kyrkans problem med korrumption och avarter, utan var en naturlig utveckling som kom sig av människans ändrade religiösa behov vilket i sin tur berodde på samhällsutvecklingen. För henne är det idéhistorien som skapar människans religiösa utveckling över tid. När människorna och deras tankesätt förändras, förändras även religionen.

Jag brukar tänka på 1500-talet som medeltid, men det verkar vara fel per definition. (Jag är ingen historiker, so sue me.) 1500-talet hör istället till renässansen, en blomstrande tid av snabb utveckling – inte snabb jämfört med 1800- och 1900-talets, men snabb jämfört med den tidiga medeltidens. De världsliga härskarna stärkte sin makt på kyrkans bekostnad. Omvandlingen från en renodlad (sic) jordbruksekonomi till en kapitalburen sådan hade inletts, och det spirande bankväsendet var ett område där kyrkan inget hade att säga till om.

Människorna upptäckte och utforskade nya kontinenter, där människor levde i kulturer uppbyggda på andra sätt än de som man dittills känt till. Renässanshumanisterna läste klassiska grekiska författare och blev stora beundrare av Aristoteles. Världen och människornas tankesätt vidgades och förändrades. Gamla sanningar höll inte längre. Här i väst är vi så fokuserade på individen, eller hur? Det var vi inte under tidig medeltid men idag är vi, och utvecklingen började så smått att ticka redan under renässansen.

Till de moderna drag som utvecklades under den förmoderna eran – 1500- och 1600-tal – hör en benägenhet att våldsamt ta avstånd från den era som kommit precis före, stryka ett streck över och börja om. Just detta gjorde Luther Calvin och Zwingli, drastiskt och återkalleligt.

Från början ville jag citera en och en halv boksida här, men jag besinnade mig och klippte åtminstone en smula. Den som är intresserad må gå till ”För Guds skull” (originaltitel: ”The Case for God”) och läsa. Armstrong skriver om de tre stora reformatorerna att

(de) förespråkade en mer naturlig och personlig tro. Zwingli och Calvin förblev i själva verket humanister* livet ut. Deras religiösa reformer var inspirerade av renässansens tidsanda. Det var en tid med genomgripande förändringar och stor religiös osäkerhet rådde. Man kunde inte vara religiös på samma sätt som medeltidens människor hade varit. Men var kunde man få höra kristendomens autentiska röst? Reformatorerna försökte artikulera en religiös hållning som drevs av starka känslor men som ännu inte hade tagit form i tydliga föreställningar. Reformationen var ytterligare ett uttryck för den stora västerländska omvandlingen. Luther borde betraktas som företrädare för en rådande trend, inte som anstiftare till en omvälvning.

Förr såg historikerna reformationen främst som en reaktion mot korrumptionen i kyrkan, men av allt att döma hade det vid denna tid uppstått en väckelse i Europa, särskilt bland lekfolket. Nu kände man sig bemyndigad att kritisera sådana missförhållanden som tidigare hade passerat opåtalade. Efter hand som samhället förändrades hade vissa föreställningar och ritualer blivit förhatliga, fast de varit religiöst livskraftiga före modernitetens intåg. I stället för att ge människor en känsla för livets transcendenta möjligheter vållade de uteslutande ängslan.
(…)
Tidigare hade klosterlivet uppmuntrat en andlighet som i allt väsentligt var gemensam. Under liturgin lyssnade munkarna till skriftläsningen. Lectio divina var en eftertänksam, avspänd och rentav angenäm metod att närma sig de religiösa sanningarna. Men den nya tonvikten på det individuella gjorde Luther så besatt av sina egna andliga prestationer att han fastnade i just det ego som han skulle överskrida. Ingen av de medeltida riterna och övningarna nådda in till det han kallade sin tristitia (sorg), den som ingav honom akut dödsskräck och övertygelse om sin egen motbjudande vanmakt. Dessutom hyste han en längtan efter absolut visshet som också skulle komma att karakterisera religionen under den moderna eran.
(…)
alla reformatorerna poängterade den absoluta gudomliga suveränitet som kom att känneteckna den moderne Guden och dessutom bidra till att skapa den vetenskapliga revolutionen.

Att reformationens framgångar i stor utsträckning byggde på tryckpressens dito är uppenbart. Med reformatorerna förflyttades fokus från bild, ikon och staty till ord, bara ord. Intellektualiseringen av tron hade börjat – ”ödesdigert”, tycker Armstrong. Det omdömet har väldigt lite med kyrkosplittringen att göra. För henne är det modernitetens, och dess inverkan på reformation och motreformations, verkan på människors syn på vad tro är som är problemet.

Genom hela boken resonerar Armstrong i termer av logos och mythos, vilket är gamla grekiska begrepp för två olika sätt att tänka, tala och erhålla kunskap. Logos är det logiska, pragmatiska tankesättet som vi kan kalla ”förnuftet”, och mythos är sagans och ritualernas verklighet – en ”primitiv psykologi” säger Armstrong. Om den reformatoriska åsikten om nattvarden skriver hon

I det förmoderna samhället hade människorna erfarit det heliga i jordiska föremål, så att symbolen och det heliga hade varit omöjliga att skilja åt. Nattvardens bröd och vin hade varit identiska med den transcendenta verklighet som den riktade de frommas uppmärksamhet mot. Nu förkunnade reformatorerna att eukaristin ”bara” var en symbol och mässan enbart en minneshögtid. (…) Det började tala om religionens myter som om de vore logoi**, och den iver varmed människor lade sig till med dessa nya läror tyder på att många kristna i Europa var på väg att förlora gamla tankevanor.

På 1520-talet började reformatorerna ge ut katekeser, läroböcker med frågor och svar, för att försäkra sig om att församlingarna anammade en viss tolkning av tron. Den rätta tron höll gradvis på att bli en fråga om att få rätt undervisning.

Reformationen tvingade fram den så kallade motreformationen vilket dels bestod av åtgärder för att så långt möjligt mota reformationen i grind, men också för att själv göra det förändringar som reformationen påpekat var nödvändiga. Således genomfördes en del av reformatorernas program även inom den Katolska kyrkan. Tvisterna med reformatorerna tvingade dessutom Rom till exakta formuleringar kring lärorna. Ett av det Tridentinska kyrkomötets resultat var den första katolska katekesen. Fast även Katolska kyrkans syn på vad tro är påverkades av reformationen behöll RKK enligt Armstrong i större utsträckning än de protestantiska kyrkorna en syn på tron som praktik snarare än som lärosatser.

Jag är nog beredd att hålla med. Jag tänker att det är en faktor som idag gör den attraktiv. ”Mystiken”, som Erik Helmerson säger i den där Fokus-artikeln. Det är mitt svar – eller okej, ett av väldigt många svar – varför nyfikenheten på Katolska kyrkan nu förefaller vara rätt stor. De protestantiska samfunden hoppade på den moderna vetenskapliga gudstolkningen för full maskin, och har sen väldigt svårt att backa med någon som helst typ av trovärdighet. Den katolska kyrkan däremot har mycket större respekt för de symboler man använder, intill den gräns att man inte ens vill säga att det är just symboler det handlar om. Det är därför journalisten/författaren Thomas Engström känner kraften från människorna i kyrkan som

samtliga beter sig som om de verkligen, innerligt, förbehållslöst tror på Gud.

Beter sig som var ordet.

Religion som något man gör, snarare än trossatser man omfattar.

)()()()(

* Alltså humanist som i renässanshumanismen, inte Christer Sturmark-varianten.
** Pluralis av logos.

Annonser

2 thoughts on “Luther á la Armstrong: Reformationen var ett resultat av folklig väckelse

  1. Ping: Korskranket och transsubstantiationen | Rebellas andra

  2. Ping: Deuteronomisterna, som visste precis vad Gud ville och gillade | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s