Sådan är evangelikalismen

År 1790 kom pastor Jedidiah Morse resande till Boston från en lantlig utpost i Massachusetts och inledde ett korståg mot deismen som just hade nått sin fulla blomning i Förenta staterna. Hundratals predikanter gjorde gemensam sak med honom och fram på 1830-talet hade deismen marginaliserats och en ny kristendomsversion hade blivit central för de troende i Amerika. Rörelsen blev känd som evangelikalismen

Karen Armstrong: ”För Guds skull”, kap. 10

”Evangelikal” är ett ord jag ibland använt utan att egentligen ha någon bra
definition på det. Jag har uppfattat det ungefär som ”vad frikyrkliga numera vill kalla sig”, eller kanske ”den mer högröstade, konservativa delen av frikyrkligheten”. När Karen Armstrong berättar om den evangelikala rörelsens historia i kap. 10 av ”För Guds skull” är det därför högintressant.

Evangelikalismen hade rötter i 1700-talets pietism – uhm, det begreppet lärde jag mig i skolan en gång, men har glömt bort. Nåt lekmannafokuserat, som tonade ner prästens roll. Jag associerar lite vagt till konventikelplakatet. I hög grad ursprunget till våra frikyrkor, om jag minns rätt – kanske via evangelikalismen? åtminstone delvis? men inte enbart, väl. Baptisterna är väl äldre. Metodisterna med, eller?

Evangelikalisterna vände sig emot deisternas avlägsne Gud. De vill inte förlita sig på naturlagarna utan ivrade för en återgång till Bibelns auktoritet, personlig tro på Jesus och en hjärtats religion, inte hjärnans. Tron behövde inga lärda filosofer eller vetenskapsexperter. Det var en ren fråga om djup övertygelse och ett rättskaffens leverne.
(…)
Jesus och hans lärjungar hade inte gått på universitet, så människor skulle inte låta sig förslavas av lärda präster. De hade själva det sunda förnuft som att behövdes för att förstå skriftens klara innebörd.

Karen Armstrong skriver att evangelikalismen har präglat och fortfarande i hög grad präglar amerikansk kultur. Hon pekar på den amerikanska individualismen som hon kallar ”opolerad”, och på antiintellektualismen.

Ur evangelikalismen kommer en stark tendens till bokstavsläsande.

Jag skulle behöva få det här inplacerat i svensk frikyrkokontext. Evangelikalerna lärde att det var enkelt att tolka Bibeln. De tog mycket illa vid sig av 1800-talets bibelkritik, vilket bör vara en bakgrund till fundamentalismen. ”Skriftens klara innebörd” är en sån där formulering som verkligen ekar frikyrka. Jag har ju då för egen del kommit fram till att så är det verkligen inte alls. Bibeln är superkrånglig och notoriskt svårtolkad. Tror man att man ska kunna läsa som det står, tro som det står och göra som det står så menar jag att man fullständigt lurar sig själv.

Jag har en gång lärt mig om de olika frikyrkosamfunden i skolan, men som utomstående betraktar man lätt ”frikyrkligheten” som en och samma. Idag när såväl samfund som lokala församlingar slår ihop sig för att överleva verkar inte skillnaderna mellan frikyrkorna så stora, men på den tid då samfunden förökade sig genom delning var skillnaderna dem emellan förstås viktiga.

Som sagt har frikyrkan rent ytligt sett aldrig lockat mig, och den lockar inte mer när jag studerar den närmare.

Deismen, förresten, som evangelikalismen konkurrerade ut. Jag hade ingen aning om att deismen har varit en trendsättande form av kristendom. Mer om det senare.

Annonser

2 thoughts on “Sådan är evangelikalismen

  1. Ping: Filosofernas Gud och pietismen | Rebellas andra

  2. Ping: Vad ersätter vi den kristne högguden med? | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s