”Vem är jag att döma”-citatet i sitt sammanhang

Monsignore Battista Ricca är en katolsk präst som Franciskus sommaren 2013 utsåg till någon hög post i Vatikanbanken. Att städa upp i den skandalbemängda institutionen var en av de saker Franciskus valdes för, och en av de första han tog itu med. Det dröjde inte länge efter att utnämningen blivit känd, innan någon som inte ville se Ricci på denna post grävde fram och presenterade gamla skandaldata. För över 15 år sedan hade han ihop det med en annan katolsk präst, sägs det. Man kan läsa om det på La Repubblica.
http://chiesa.espresso.repubblica.it/articolo/1350561?eng=y
Artikeln menar att Franciskus förstås inte alls kände till det när han bestämde sig för utnämningen och att fakta gjorde honom bestört. Exakt hur La Repubblika anser sig veta detta om påven framgår inte. För allt jag vet kan det vara ett rent antagande, hur felaktigt som helst.

När Franciskus strax efter blev tillfrågad om saken på den där presskonferensen på flygplanet kom det berömda ”vem är jag att döma”-uttalandet. I sitt sammanhang lät det så här.
http://www.zenit.org/en/articles/francis-press-conference-on-return-flight-from-brazil-part-2
Jag översätter och putsar från en engelsk översättning av en nedteckning. Jag har putsat lite för smidigare skriftspråk. Om jag översatt hur man titulerar påven fel, eller något annat, är jag tacksam för korrigeringar.

Ilze Scamparini:

Jag ber om tillåtelse att ställa en känslig fråga. En annan uppgift som flugit runt jorden är den om Monsignore Ricca (…) Jag skulle vilja veta vad Hans Helighet avser att göra i denna fråga. Hur ska man ta itu med den, och hur tänker Hans Helighet hantera hela saken med gaylobbyn?

Påve Franciskus:

Vad gäller Monsignore Ricca har jag gjort vad den kanoniska rätten begär, vilket är investigatio previa. I den finns ingenting av det som de anklagar honom för. Vi har inte hittat någonting av det. Det är svaret. Men jag skulle vilja lägga till en sak. Jag har sett det så många gånger i Kyrkan, i detta fall och även i andra, att människor letar upp exempelvis ”ungdomssynder” och får det publicerat. Inte brott, alltså. Brott är något annat. Att utnyttja minderåriga är ett brott. Jag pratar om synder. Men om någon människa, lekman eller präst eller nunna, har begått en synd och sedan har omvänt sig, och Herren förlåter. Sedan Herren förlåtit glömmer han, och detta är viktigt i våra liv. När vi biktar oss och uppriktigt säger ”På detta sätt har jag syndat”, då glömmer Herren och vi har inte rätt att inte glömma, för då löper vi risken att Herren inte kommer att förlåta våra egna synder.
(…)
Sedan talar du om gaylobbyn. Det skrivs så mycket om gaylobbyn(…) Jag tror att när man träffar en sådan här människa måste man skilja mellan att vara gay och att vara med i en lobby, för inte alla lobbyer är bra – det är en dålig sak. Om en människa är gay och söker Gud och har god vilja, vem är jag att döma? Katolska kyrkans katekes förklarar detta så vackert. Det står (…) ”dessa människor ska inte marginaliseras på grund av detta. De måste integreras i samhället.” Problemet är inte att ha denna tendens. (…) Problemet är om denna tendens är en lobby. Girighetslobby, politikerlobby, frimurarlobbyn, så många olika lobbyer. För mig är detta det allvarliga problemet.

Franciskus har inte haft för avsikt att säga att katoliker vad honom anbelangar kan leva i homosexuella relationer. Vad han säger är ungefär ”min utnämning står fast. Att dra upp gamla synder för att skandalisera de personer jag bestämt mig för är rätt man på ett viktigt jobb – den gubben går inte.”

Samtidigt visar ju sättet han talade om det hela att han inte tänker i Benedikts term av – jag har fortfarande ingen svensk term för ”intrinsically disordered”. Vad han säger här var och är, trots allt, sensationellt för en påve. Han erkänner att man kan vara gay, han snackar inte om människor som lider av attraktion till människor av samma kön i termer som låter som att man pratar om en sjukdom… det är dock inget godkännande av långvariga trogna relationer. Det är ju detta som blir så märkligt med den katolska moralen. Att då och då hoppa över skacklarna och homo-nuppa lite och sen få förlåtelse är något man kan se genom fingrarna med, men ett par av samma kön som troget lever ihop i många år är värre.

Nästan alla gånger som denna passage från presskonferensen nämnts i media har man klippt ut enbart ”vem är jag att döma”, och slopat resten av sammanhanget.
http://www.patheos.com/blogs/getreligion/2014/01/journalists-editing-pope-francis-who-are-we-to-judge/
Det blir ganska felvisande. Just nu skrivs rubriker om att Vatikanen inte godkänner Frankrikes förslag på ambassadör vid den Heliga stolen, en öppet homosexuell man – som vi kan förmoda inte lever i det celibat som Katolska kyrkan menar att en homosexuell ska göra.
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/the-pope/11527987/Pope-Francis-refuses-gay-French-ambassador.html
http://www.dn.se/arkiv/nyheter/den-heliga-stolen-har-hamnat-i-en-svar-sits
De som blir förvånade har missförstått saker och ting, men det är inte deras eget fel. De är vilseledda av media som klippt ut det sensationella utan att sätta det i sitt sammanhang.

Så. Nu har jag rett ut det som jag inte förklarade så noga i mitt förra inlägg. När jag ser exv. Katolsk visions text om den nobbade ambassadören
http://www.katolskvision.se/blog/?p=16142
inser jag att fler måste undra över detta mitt påstående kring ”vem är jag att döma”, så jag har förtydligat det. (Jag som tänkte att åtminstone idag ska det inte bli mer än ett blogginlägg… nåja)

Det har även sagts att Franciskus yttrande handlar om frågan med homosexuella katolska präster. Det var inte det direkta sammanhanget, men med tanke på att Benedikt slog fast att män med uttalat homosexuell läggning inte ska tas in på prästseminarierna kan jag lugnt tänka mig att detta är en omsvängning, och att fler seminarier blivit mindre hårda på denna punkt efter påve Franciskus sensationella ”Vem är jag att döma”. Över huvud taget måste Franciskus yttrande ha gjort det väsentligt mycket lättare för homosexuella präster över hela jorden att andas. Det är förvisso en god sak, till och med en mycket god sak. Att vara homosexuell och präst i RKK kan inte ha varit det lättaste de senaste 10 åren.

Annonser

2 thoughts on “”Vem är jag att döma”-citatet i sitt sammanhang

  1. Ping: Politikern Franciskus och biskop Barros | Rebellas andra

  2. Ping: Ulla Gudmundson om Franciskus vs. kurian | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s