Du ska stanna i den kyrka där Gud har satt dig

När jag först hittade Bertil Gärtners blogg trodde jag det var bluff. Inte bloggade biskop Gärtner! men det visade sig att det gjorde han visst. Förmodligen blev internet ett sätt, mot slutet av hans liv, att hålla kontakt med människor när kroppen inte längre orkade med att flyga och fara. Jag antar att han fick hjälp att komma igång men det var ändå rätt piggt av en man i hans generation (född 1924) att orka ge sig på den nya tekniken. Han hann med bra precis ett års bloggande. Sista egna blogginlägget var en uppmaning att rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet.

Om jag blivit kristen, då hade jag säkert vistats i helt andra delar av svensk kristenhet än de kretsar där gamle biskop Gärtner tillbringade sina sista år. Ändå har jag måstat omvärdera honom och Bo Giertz, göteborgsbiskoparna som kämpade med näbbar och klor mot kvinnliga präster. De var ju liksom mer än så, och bägge har betytt mycket för många kristna svenskar – ur helt andra aspekter än ämbetsfrågan, vilket för den sekulariserade svensken är det enda som dessa två namn förknippas med.

Intressantaste texten av den gamle göteborgsbiskopen hittade jag dock inte i hans blogg, utan på Frimodig kyrkans sajt ursprungligen ur något nyhetsbrev från Oas-rörelsen. Under rubriken ”Vara kvar eller inte?” berättar biskop Gärter om sin brottning med den moderna tidens Svenska kyrka samt om möten med några ortodoxa patriarker och metropoliter, och med påve Johannes Paulus II.

Man kan tycka att emeritusbiskopar med minoritetsåsikter inte ska springa omkring och förtala sin gamla kyrka internationellt. Man kan också bli ganska rörd, och tycka synd om den gamle biskopen. Själv reagerar jag med en kombination.

Man kan förstås också tänka bara ”Usch, den där gamle mörkermannen”. Så hade jag väl tänkt för bara ett år sedan. Nu tänker jag att jag ogillar konsekvenserna av många av hans ställningstaganden, men att man ändå måste förstå och respektera att de kom sig ur övertygelse.

)()()()(

Första versionen av den här texten är från slutet av december. Det var en sån där text som hela tiden blev förbisprungen av en massa annat som kändes mer angeläget. Nu var det väl dags.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s