Kristna som inte har något problem med Reza Aslans ”Upprorsmakaren”

Han har nämnt det i minst en intervju, att det finns kristna som verkligen uppskattar hans bok. Jag tycker det är konstigt. Själva temat för boken är ju skillnaden mellan verklighetens, den historiska Jesus och kristendomens – och menar man liksom Aslan inte bara att det finns en sådan skillnad utan att den är monumental, faller rimligen kristendomens själva bas ihop som ett korthus.

Vad gäller hårdfakta handlar boken mindre om Jesus och mer om hans tid. Orsaken är enkel: om Jesus vet vi egentligen mycket lite, men det lilla vi har får vi försöka tolka och förstå utifrån hans tid och miljö. Aslan målar upp ett Palestina som dräller av judiska messiaskandidater. Rövarna som korsfästs samtidigt som Jesus var också upprorsmän. Skylten ”INRI”, Jesus från Nasaret judarnas konung, är inget hån utan en standardmässig faktaupplysning som upplyser om den korsfäste personens brott. Det enda som skilde Jesus från Nasaret från alla andra messiaskandidater under århundradet före Jerusalems förstörelse, omkring år 70, var att hans lärjungar inte släppte honom när myndigheterna tog itu med honom, utan istället gjorde om honom till något annat.

Ungefär så ser Aslans huvudtes ut.

I de sista kapitlen bränner det till på riktigt. Den egentliga religionsgrundaren var Paulus. Hans bild av Kristus skilde sig mycket från Petrus och Jakobs Jesus, och han uppfann av allt att döma den kristusgestalten helt själv. Striden mellan Jakob och Petrus å ena sidan och Paulus å den andra var, enligt Reza Aslan, het. Man kan se spår av det i de nytestamentliga breven men då gäller det nog att veta vad man letar efter. Nya testamentet är i oerhört stor utsträckning berättelsen om Paulus härjningar. Apostlagärningarna borde kanske egentligen heta Paulusgärningarna, och NT innehåller en stor mängd paulusbrev men mycket färre av Petrus och Jakob som under sin levnad var större och framför allt mindre omstridda kristna ledare än Paulus. Att P i slutändan blev så stor vinnare vann berodde på att de Jakob- och Petrus-trogna kristna fanns i Jerusalem, och liksom stadens befolkning i övrigt strök de med när romarna förstörde staden för att slutligen kväsa de där besvärliga och upproriska judarna. Sedan var fältet öppet för Paulus.

Den där Bibeln är en ruggigt komplicerad bok, det har jag redan insett. Att bara läsa den rätt upp och ner håller inte, man behöver massor av hjälp. Alla som läser Bibeln gör det i någon typ av tradition, med någon typ av tolkningsraster. Om mitt tolkningsraster framöver blir Reza Aslans – om jag framöver kommer att försöka läsa Bibeln, vill säga – blir det väldigt väldigt omöjligt att föreställa sig den där Jesus Kristus. Det vore på ett sätt rätt lockande att läsa Paulus brev i ljuset av den här teorin, men det blir ju ingen religiös läsning. Bara en lustig hobby – på ungefär samma sätt som för Reza Aslan, kanske.

Varför är Reza Aslan så ruggigt fascinerad av Jesus? Han säger att den historiske Jesus för honom är mycket mer fascinerande och attraktiv än trons Jesus Kristus. Själv har jag svårt att uppamma fascination inför misslyckades messiasgestalter… för misslyckad var han ju. Att hans lärjungar skapade en världsreligion när alla andra messiaskandidater bara avrättats och där tog det slut – i vilken mån berodde det på Jesus, och i vilken mån på vad hans lärjungar gjorde med arvet efter honom? Jag tror nog att det sistnämnda är mer betydelsefullt. Sen varför det blev så… jadu.

Boken avslutas med en tjock avdelning med icke-fotnoter. Texten i bokkapitlen är rena från störande siffror, bokstäver eller asterisker men längst bak i boken finns en avdelning med kommentarer, uppdelad enligt bokens kapitel. Där berättar författaren lite om vilka källor han lutat sig mot, och han berättar också om var han lutar sig mot tämligt enhälligt forskningsläge och var han intar en minoritetsåsikt. Smart upplägg, för svensson blir störd av fotnoter och jag tycker också att de stör min läsning eftersom de lurar mig att hoppa hit och dit. Det här upplägget gör att man måste leta längre i boken för att hitta vad som syftas på. Det är inte optimalt för forskaren men detta är ju en populär bok, inte en vetenskaplig text.

Bokens styrka är att den målar, gör miljöer och situationer levande och begripliga. Ska man tro på allt Reza Aslan säger? Nej, ganska säkert inte men nog har han gett mig en del att tänka på.

Annonser

One thought on “Kristna som inte har något problem med Reza Aslans ”Upprorsmakaren”

  1. Ping: Våld och gudomlig intervention | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s