Franciskus i Mary McAleeses, Irlands tidigare presidents, ögon

Den mest intressanta analysen av påve Franciskus jag hört kommer ur Irlands tidigare presidents mun. Mary McAleese är jurist, tidigare statschef och hängiven katolik, och vad man får höra i detta radioprogram är en analys av Franciskus främst ur statschefens synvinkel. Hon tittar på kyrkans struktur och hur den styrts – och vad Franciskus ändrar på. Radioprogrammet ”Sunday Spirit” innehåller flera inslag. Från omkring minuterna 8 till 35 samtalar programledaren med en man som gjort en TV-dokumentär vid namn ”Pope Francis, the sinner”, och spelar upp klipp ur en intervju med McAleese som jag antar ingår i TV-programmet.
http://www.rte.ie/radio/utils/radioplayer/rteradioweb.html#!rii=-1%3A10385063%3A18252%3A15-03-2015%3A

Länk till själva TV-dokumentären här nedan. Jag kan tyvärr inte se att det funkar att titta på. Kanske det funkar senare, efter att reprisen eter- och kabelsänts?
http://www.rte.ie/player/ie/show/10387865/

McAleese säger att Franciskus, liksom väldigt många i övriga mycket bra präster, har ett stänk av misogyni i sig som skapas medan de utbildas till och formas till präster. (Oj. Tufft sagt.) Hon säger att den fråga som måste tas itu med är hela kyrkans universella struktur, som inte respekterar kvinnor och den roll de skulle kunna spela. Liksom många andra bra män fattar inte påven detta riktigt, tror McAleese, på grund av den där kvardröjande gnuttan misogyni. Männen i radioprogrammet är helt eniga med med ex-presidenten om att detta är något som påven inte är medveten om. Han ser det inte. Han har inte sett till att något händer på kvinnofronten, inte tillsatt något råd som ska undersöka och ta itu med saker – och så vidare. Man drar lätt slutsatsen att hänger det på Franciskus själv kommer han inte heller att göra det.

Sen kommer det riktigt intressanta.

McAleese säger att Vatikanen har varit ett medeltida hov, och ett sådant skapar medeltida hovmän: sykofanter (oj, igen!) som kysser mantelfållar utan att tala om vad de tänker. Att påven inte flyttade in i påvepalatset utan stannade kvar på gästhuset där han bott under konklaven, säger en av journalisterna, beror inte på att påvepalatset är för lyxigt utan för att han vill kunna kontrollera vem han träffar. Påven har varit fullt öppen med detta från första stund. Jag vill minnas att han då sade något om att ingången till påvepalatset var som en tratt – gissningsvis då en med väldigt smal pip. Nu har han sagt till en av sina tidigare argentinska medarbetare att dörren till påvepalatset är så smal, men dörren till Santa Marta är bred. Att inte flytta in i påvepalatset var alltså ett sätt att undvika att någon i administrationen kontrollerar hans informationsflöde. Att sen hela världen tog det som ett bevis på hans ödmjukhet och avsky för lyx gjorde väl inget, antar jag.

Det nya systemet som är på väg, tror McAleese, är att Katolska kyrkan istället för att styras av en monark kommer att regeras av påven i samråd med biskoparna. Hon föreställer sig någon typ av permanent råd – inte bara biskopssynoder med glesa mellanrum, utan något mer stadigt. Påven behåller vetorätt, tänker hon, men systemet kräver att biskoparna lyssnar och överför information åt båda håll – från Vatikanen till sitt stift, och tvärtom. Något i den stilen, att riva bort de sista resterna av medeltida hov och ersätta det med mer moderna strukturer för styre, är den förändring som Franciskus försöker genomföra. Det tror McAleese. Kanske detta till och med var det allra viktigaste syftet med familjesynoden: att lära biskoparna att både lyssna och säga vad de själva tycker.

Ett sånt system kunde också vara ett steg framåt för ekumeniken, säger McAleese. Jag trodde först att hon menade att de ortodoxa också kunde ta del i detta råd, men kommentatorerna menar att det snarare handlar om att den organisation som skissas upp liknar hur såväl ortodoxa som anglikanska kyrkor styrs. Inte alla gillar denna typ av förändringar. Tvärtom, den gör en del människor mycket oroliga. Franciskus är inte rädd för oreda i kyrkan, men många andra är. Tänk om ett sådant system gör det mycket svårare att kontrollera t.ex. lekmännen! Tänk om de kommer med förslag på att exv. prästviga kvinnor! kommenterar de manliga journalisterna, med glimten i ögat och en lätt spark under bordet till de lyssnare som trots vad JPII sagt i ämnet inte har lust att släppa den frågan.

När kyrkan inte längre styrs av en monark, då kommer den att förändras.

Därmed är vi tillbaka där den här texten började. Franciskus kommer inte att förändra kyrkan för kvinnornas skull, för han förstår inte problemet. Däremot kommer han att genomföra andra förändringar, som på sikt gör sådana förändringar oundvikliga. Det är förstås utmärkt om kvinnor fortsätter tala för allt vad de anser sig behöva. Det är till och med nödvändigt. Men jag tror inte riktigt att Ulla Gudmundson har rätt, när hon i en kommentar på Katolsk vision verkar mena att den ordinarie familjesynoden nästa höst på något sätt är kritisk vad gäller kvinnors roll i kyrkan. Jag tror att vilka beslut som kommer att fattas av synoden för Franciskus är av mindre vikt, än att biskoparna kommer därifrån med uppfattningen att de på riktigt varit med och skapat kyrkans riktning. Det är hans verkliga agenda, och den sätter en boll i rullning som på sikt förändrar mycket mer än de beslut som blir följden av familjesynoderna. Förändringen från monarki till ett mer organiskt, om än rörigare styrelsesätt, kommer på sikt att göra en förändring av kvinnors roll i Romersk-katolska kyrkan ofrånkomlig.

Mary McAleese säger även mycket annat intressant, som det här: Den allra viktigaste förändring Franciskus inför är att han river den intellektuella bur som Johannes Paulus II byggde, som reglerade och kvävde människors hjärnkapacitet, deras nyfikenhet och ifrågasättande. Och så säger hon apropå Humana Vitae och påvens ganska misslyckade kommentar om att katoliker inte behöver föröka sig som kaniner – jag sätter detta som ett citat, men var medvetna om att det är lite tillfixat. Det är förkortat, där är en hel bisats som jag inte lyckas uppfatta och bara utelämnar, osv.

Franciskus fokuserar på kyrkans framtid, men han hoppar över ett kapitel: den nyligaste delen av den historia vi har bakom oss, där påvar, biskopar och präster styrde kvinnor till att de skulle föda ett barn per år! Han måste ta itu med Humanae Vitae. Påven behöver säga till den generationens kvinnor att de var heroiska och att de var slavar under en filosofi som idag rört sig i en annan riktning, mot individualitet och mot parets ansvar för att bestämma storleken på sin familj.

Hon uppges vara en hängiven katolik, Mary McAleese. Hon är också realist, och uppenbarligen en tuff kvinna. De borde välja in henne i ett påvligt råd nånstans – om de törs, de där gubbarna i Vatikanen. Det vete fanken om jag ska tro att de törs. Franciskus skulle nog tordas, men han är ju långt ifrån den ende vatikangubben.

Några citat ur radioprogrammet finns här http://www.thejournal.ie/mcaleese-pope-francis-1992241-Mar2015/ men av alla film- och ljudlänkar jag länkat till tycker jag nog att detta radioprogram är det som är mest värt att spela upp. istället för att bara läsa sammandrag. Det är irländare som pratar men deras irländska engelska är av mycket vårdat slag, inte alls svår att förstå.

Jag hoppas det där TV-programmet småningom blir spelbart, antingen på detta irländska mediebolags sajt eller om någon bandar och slänger upp en kopia på Youtube. Än så länge finns bara småklipp på Tuben. Dokumentärens fokus är uppenbarligen Jorge Bergoglios tid som jesuitprovinsial i Argentina, och de misstag han gjorde då genom att styra alldeles för auktoritärt. Poängen är att det är detta misstag och det han lärt sig av det som mer än något annat format hans syn på hur kyrkliga saker kan och bör styras, och därmed hur han agerar som påve. Visst har även andra pratat om den aspekten, men detta program med en massa intervjuer från Argentina vill jag se! Om det dessutom ingår mer intervju med Mary McAleese, desto bättre.

Visst verkar det som att de som bevakar Vatikanen och skriver om påven äntligen börjar tycka att de har lite koll på honom nu, att de någorlunda har förstått vem han är och vad han vill? Det där med misstagen med att styra auktoritärt har påven själv talat om. Jag har sett flera exempel på journalister och vatikanistor som nu, efter två års grubbel på Franciskus pontifikat och Bergoglios person, kommit fram till att det som verkligen är centralt är saker som han själv berättat för media i intervjuer eller andra uttalanden, redan under sina allra första månader som påve.

Så jag tror det kan funka att ganska lugnt acceptera Franciskus argentinska machospråkbruk och hans icke helhjärtade engagemang för kvinnornas roll i Katolska kyrkan. Ungefär så tolkar jag den artikel (eller kanske snarare kolumn/krönika) av Thomas Reese som de diskuterar på Katolsk vision. Franciskus lär inte själv komma att ta initiativ till avgörandet beslut vad gäller kvinnors roll i kyrkan – nej. Han är i och för sig inte så hopplös på denna punkt som det ibland låter på hans argentinska grodor, men viktigare ändå är den process han startat som leder till dialog om – och med tiden rimligen även med – kvinnor. Tillsammans med processerna för förändrat ledarskap lär det inte finnas något sätt att stoppa den snöbollen.

Om min resa så slutar med att jag blir råateist så kommer jag att följa Franciskus pontifikat och Katolska kyrkans utveckling. Att jag kommer! Detta är ju riktigt spännande.

Annonser

One thought on “Franciskus i Mary McAleeses, Irlands tidigare presidents, ögon

  1. Ping: Franciskus: slug politiker och typ världsmästare i ödmjukhet. Är det öht en möjlig kombo? | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s