Islamismen och de andra protestantiska reformrörelserna

På en religionsvetenskaplig föreläsning nämndes religiösa reformrörelser i olika länder som stått under västerländsk kolonialmakt. Människor i sådana länder har en tendens att betrakta den egna kulturen som lite bonnig och efterbliven, sade föreläsaren. Man uppfattar även det egna landets religion som otidsenlig. Därför har såväl hinduiska Indien som buddistiska Sri Lanka och Burma upplevt reformrörelser som moderniserat religionen. I fallet Indien har det historiskt inte funnits en enhetlig hinduism, det har snarare varit en samlingsbeteckning för massvis med olika inriktningar – men nu finns det, när den reformerade hinduismen kombinerats med nationalistiska strävanden.

Dessa reformrörelser tilltalar särskilt urban medelklass – de som mer än andra kommit att se det egna landets kultur som bonnig och förlegad. Eftersom man i viss mån internaliserat kolonialmaktens uppfattningar och värderingar, och den största kolonialmakten var brittisk, är det en protestantisk kristendom som får stå modell för reformeringen av landets gamla religion. Modern reformerad buddism är därför precis sådär filosofisk som västerlänningar – och västerlandiserad asiatisk medelklass – vill ha den, utan så mycket konstiga offerritualer och andra märkligheter.

Till de punkter som karakteriserar denna typ av postkolonial religiös reformering hör

  • Man rensar i vad som för ett modernt västerländskt (protestantiskt) öga framstår som vidskeplighet.
  • Man lyfter upp texterna och går tillbaka till den för att återskapa den ”rena” religionen.
  • Religionen blir mer individualistisk.

En av dessa protestantiskt influerade religiösa reformrörelser är islamismen.

Islamismen?

”Ja alltså”, säger föreläsaren. ”Den kristna protestantismen som ville kasta bort Traditionen och återvända till den rena texten för att läsa precis vad där står – man kan ju tro att det ska bli något enhetligt av det, men ur det kommer allt från Ku Klux Klan till KG Hammar. Ur islamismen kommer allt från Usama bin Laden till Fatima Mernissi. Katolska kyrkan, som reformerar sig väldigt långsamt, verkar slippa sånt.”

Det var en religionsvetenskaplig bredsida till protestantismen som hette duga, det.

Lite synd att man alltid tar Katolska kyrkan som exempel på icke-luthrad kristendom, när de ortodoxa vore ett minst lika rimligt exempel.

Föreläsaren ifråga heter David Thurfjell, men texten lutar sig vad hinduismen även mot en föreläsning med Willy Pfändtner. Thurfjells formuleringar var dock mer drastiska, mer tacksamma att återge. Båda föreläsningarna bygger i viss utsträckning på deras respektive kapitel i antologin ”Andlighet & mystik – kritiska perspektiv” från 2013. Just det där med protestantismen minns jag inte att boken nämner, jag kan iofs ha läst slarvigt – och så finns flera kapitel kvar som jag ännu inte läst.

Föreläsningsserien som sådan handlade om religiös mystik. Det här var alltså en sån där anmärkning lite utanför ämnet, som föreläsare gör ibland, för att belysa något. Såna ska man inte alltid lita alltför mycket på, eftersom en expert är expert bara inom sitt eget område. Men i det här fallet håller vi oss nog inom föreläsarnas resp. expertis. Thurfjells huvudämne är ju faktiskt islam.

Annonser

One thought on “Islamismen och de andra protestantiska reformrörelserna

  1. Ping: Nej, islam behöver inte reformeras. Islam behöver lära sig hantera sin reformation. | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s