Djävulen

Carolina bloggade nyss om Djävulen. Det är inte så vanligt längre att tänka på Djävulen som ett konkret väsen, skriver hon. Det är säkert sant. Göran Skytte skrev en kolumn i Dagen om Djävulen häromsistens, men annars är den ende jag vet som då och då pratar om Djävulen påve Franciskus. Han är förvisso lärd jesuit men hans tro är folklig. Någonstans såg jag en kommentar om att han gör sånt som att röra vid statyer, vilket fick andra jesuiter att rynka på näsan. Det där är folklig religiositet. Inte sånt som vi sysslar med, vi jesuiter som liksom är mer sofistikerade… Djävulen pratar han också om. Det är, skulle jag säga, också folkligt. Inte bara, men i fallet Franciskus förknippar jag det med en folklig religiositet.

http://en.radiovaticana.va/news/2014/10/30/pope_christian_life_a_continuous_battle_against_the_devil/1109762 okt 2014
http://americamagazine.org/content/all-things/pope-francis-and-devil okt 2014

Inger Edelfeldts underbara bokomslag till Le Guins klassiker. Ged, en ung trollkarl i en värld där magins främsta beståndsdel är förmågan att nämna saker vid deras Sanna Namn, jagas över hela Övärlden av den onda skugga som han själv i ungdomligt övermod släppt lös i världen, och nu måste ägna all sin energi åt att förgöra. Skuggan har en otäck förmåga att ikläda sig människors gestalter, både andra människors och Geds egen. Till slut möts de på en strand i Övärldens utkant. De brottas. Sen uttalar Ged skuggans namn. Skuggan talar samtidigt. Med en mun säger de samtidigt: Ged. Skuggan och Ged smälter ihop. En befriad Ged står gråtande på en strand i Övärldens utkant.

Inger Edelfeldts underbara bokomslag till Le Guins klassiker. Ged, en ung trollkarl i en värld där magins främsta beståndsdel är förmågan att nämna saker vid deras Sanna Namn, jagas över hela Övärlden av den onda skugga som han själv i ungdomligt övermod släppt lös i världen, och nu måste ägna all sin energi åt att förgöra. Skuggan har en otäck förmåga att ikläda sig människors gestalter, både andra människors och Geds egen. Till slut möts de på en strand i Övärldens utkant, eller egentligen på land som inte är riktigt land. I en verklighet som inte är den vanliga. De brottas. Sen uttalar Ged skuggans namn. Skuggan talar samtidigt. Med en enda mun säger de samtidigt varandras namn: Ged. Sedan smälter de två gestalterna ihop inför ögonen på Geds vän Vicker, som följt med honom på resan. Kvar står en gråtande Ged som nu får se till att återvända till det verkliga livet, ärrad och klokare.

Leo följde upp med sina tankar om Hin Onde. Han menar, liksom Carolina, att djävulen inte har bockhorn och svans utan kan vara förföriskt lockande utan att man fattar att det handlar om något ont – och så pratar han om att se upp med vad man själv säger, ifall man själv förleder andra. Där kan vi förenas. Jag vet nu inte om mina åsikter och tankar öht räknas eftersom jag inte är kristen, men för mig är Djävulen den bild vi tar till när vi vill förlägga Det Onda utanför oss själva. J.S. Spong, den kätterske anglikanske biskopen ni minns, sammanfattar psykologen Jung som betraktade djävulen som Gud skugga.

Then Jung went on to say that the next step in the “development of God” would be for the devil, that is for evil, to be lifted into God and then God would be complete. Church leaders did not rejoice in that Jungian suggestion. That is, however, because the church leaders do not understand symbols as well as Jung did. God is beyond gender so God cannot be male or female, but must represent and transcend both.

If human life has a shadow, as Jung suggests that we all do, then human wholeness will not be found until we embrace that shadow and make it part of ourselves. One cannot split off and reject a part of what one is, one must embrace it and transcend it. That is what Jung meant when he said that the devil, evil, is like the shadow side of God.

http://johnshelbyspong.com/2014/11/20/the-school-of-theology-at-drew-university-installs-javier-viera-as-its-new-dean/ (i ett svar på ett läsarbrev, en bit ner på sidan)

”Skuggan” är ett jungianskt begrepp. Enligt honom är det en viktig del av vuxenblivande – som inte alla fullt ut avslutar – att integrera sin skugga, det vill säga sluta skylla alla sina misstag och brister på omvärlden. Detta är kärnan i Ursula Le Guins ”Trollkarlen från Övärlden”, den bok som följde mig genom halva min barndom och hela min ungdom. Jag skulle säga att detta inte bara handlar om vuxenblivande utan det är ett mognande som man gör i större eller mindre grad. Att erkänna felen hos sig själv, att sluta skylla ifrån sig. Det är viktigt.

Jag vet inte om jag är beredd att, liksom Spong, resonera om Gud som en symbol. Däremot ser jag Djävulen som en projektion. Vi tillskriver Djävulen all ondska, så slipper vi se den i oss själva. En motsvarighet för den icke-troende kan vara Adolf Hitler, själva essensen av Ondskan, så obegriplig att den givetvis inte har någonting alls att göra med mig och mitt liv… eller?

Här bara måste jag slänga upp en av mina favorit-Höglundare. Jo jag vet att jag nyss använt den i ett annat blogginlägg, men den är så bra.

Själv är du förträfflig
själv har du det bra
sker det nåt så slår du dig för pannan
du sköter det du ska
och du tar det du skall ha
och djävulen är alltid någon annan

Du håller alltid stilen
du sköter dina kort
du drar dig inte för att bli förbannad
och faller nån ur ramen
så ändrar du dig fort
och djävulen är alltid någon annan

Djävulen är alltid någon annan
aldrig finns han i ditt eget hus
aldrig finns han i ditt eget hjärta
det är någon annan
alltid någon annan
det är alltid någon annan
som släcker alla ljus

Du drar den klara linjen
du har den rätta tron
du öppnar munnen när det regnar manna
det råder inget tvivel om
att du är rätt person
och djävulen är alltid någon annan

Du har en säker plan
och ett säkert alibi
du har handskar när du griper kaffekannan
och skulle något hända
så skjuter du dig fri
och djävulen är alltid någon annan

Och skulle världen rämna
så har du papper på
att du har stött det sköna och det sanna
dig kan man inte klandra
eller skjuta skulden på
för djävulen är alltid någon annan

Blir det lättare att kämpa mot sina svagheter om man istället för att tänka att man kämpar mot sig själv, kämpar mot Djävulen? Kanske. Men när folk börjar stämpla ditt eller datt som ”av Djävulen” eller (en variant) att något är Antikrist, då använder man Djävulen för ganska destruktiva syften.

Om han finns är det väl det han vill.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s