Apropå tydlig kristen identitet

Romersk-katolska kyrkan är tydlig. Den säger precis vad man ska tro. Dess katekes definierar allt man rimligen kan önska få definierat samt rätt mycket mer.

Det är skalet. Under finns ett myller av teologiska åsikter. Alla dessa olika ordnar har en smula olika vägar. Granskar man katolska teologer närmare finner man många tankar som kanske inte är den strikt officiella – och så måste det förstås vara, men oj oj oj vilket myller av olika åsikter och tankar det finns i RKK. Vissa saker är tydligt utdefinierade som kätterska, men i övrigt är det mesta tillåtet. Bara dikten håller sig inom det angivna versmåttet får man skriva vad man vill.

Jag skulle vilja träffa katolikernas biskop, Anders Arborelius. Jag skulle vilja fråga honom ”Vad är Gud”. Jag skulle vilja höra hans svar – nej. Jag hade velat träffa honom innan han blev biskop. Idag är han så officiell. Idag ger han förmodligen de svar som han som biskop och herde måste ge. Egentligen finns det ju inget skäl att ge sig på just Arborelius. Det går säkert bra med någon annan karmelit. Jag kunde ju börja med att läsa Wilfrid Stinissen eller Johannes av Korset. Det är inte det som är poängen. Jag misstänker starkt att Anders Arborelius’ predikningar från den dagen han visste att han skulle bli biskop blev oerhört mycket tråkigare.

Om jag hittar en svensk katolik som inte är en nobody, som skriver saker som visar på lite andra tolkningar av Kristi uppståndelse än de katolskt strikt rätlinjiga. Av nattvarden. Av kyrka. Av Kristus. Av kristendom. Av att vara kristen. Av Gud. Törs jag blogga om det då? Törs jag använda de texterna för att jämföra RKK och SvK och hur olika sådana texter hanteras och formulera i respektive kyrka? Det skulle kunna bli rätt vasst. Jag skulle kunna göra jämförelser som en del skulle finna chockerande. Tänk om det blogginlägget medförde att katolska trospoliser började väsnas, med obehag för skribenten som följd.

Katolska kyrkan håller pli. De katolska fåren ska inte behöva bli olyckliga för att deras herdar inte tydligt marknadsför en katolsk identitet som är lättdefinierad, den är bröd och fisk, den är allt som behövs – allt utöver är tillval för den som så önskar.

Läs vad Anders Piltz skrev i Signum om Antje Jackelén och debaclet efter ärkebiskopskandidatsutfrågningen under rubriken Trons tydlighet och otydlighet – den katolska prästens kommentar kring ”konkurrentkyrkans” ärkebiskop, som orsakade oro i leden genom att uttrycka sig otydligt kring jungfrufödseln (”Den som tolkar jungfrufödelsen som en biologisk fråga har helt missat poängen.”) Piltz skriver inte ett ord av kritik mot Antje Jackelén eller Svenska kyrkan, inte rent ut. Ändå blir den bitande.

Piltz öppnar med frågan om det överhuvudtaget är möjligt att vara tydlig i trosfrågor, eftersom tro alltid är personlig. Det mest trosvissa är så gott som alltid osympatiskt, men å andra sidan är de mystiska insikterna om Guds svårgripbarhet omöjliga att marknadsföra till ”hederliga sökare, humanister, ateister eller vanliga privattänkare”. (Hm?) Man måste kunna ge svar till de som efterfrågar sådana. Efter en försäkran om att den personliga troserfarenheten bäst uttrycks i poesi utvecklar sig texten till tydlighetens och dogmernas lov.

Poesin uttrycker bäst djupen i mänsklig erfarenhet och troserfarenhet, liksom den friska kroppen är ett bättre uttryck för hälsa än en lärobok i anatomi. Två älskande är ett bättre uttryck för kärlek än en avhandling i endokrinologi. Liturgin är ett bättre uttryck för kristen tro än en dogmatik eller katekes. Men den rationella analysen är inte vare sig en dementi av eller en ersättning för den exi­stentiella erfarenheten. Den är ett annat sätt att beskriva samma verklighet. Tron är inte ett alternativ till vetande och vetenskap, eller vice versa.

Poesi finns, och den följer vissa principer, liksom språket finns och följer en viss grammatik. Man kan inte ersätta poesin med poetiken och metriken. Man kan inte ersätta språket med ordboken och grammatiken. Men funnes inte underförstådda eller uttalade strukturer, principer och regler bakom poesin (formen!) och språket skulle också möjligheten att dela med sig av sin erfarenhet till andra kollapsa. Tilltalets direkthet, appellen, kan inte ersättas av några hänvisningar till paragrafer i en regelsamling. Men regelsamlingen är också den resultatet av ett noggrant, kärleksfullt, koncentrerat betraktande av språkets, kommunikationens mirakel.

Tala inte illa om dogmerna! De är kristaller, i vilka det gudomliga ljuset bryts. De stora mystikerna är inga fiender till dogmatiken, de har ofta tenterat på den inför de bästa lärarna. Den helige Johannes av Korset kunde sin skolastiska teologi. Den var hans naturliga miljö, när han sade att man aldrig kan gräva nog djupt, på alldeles egen hand och till priset av stark smärta, i hemligheten Kristus, han som lever i sin heliga kyrka och i sitt ord.

De stora mystikerna var inga anhängare av mysticism (begins in mist, ends in schism). De förstod att språket har olika skikt, som förutsätter varandra. Olika nivåer, den ena inte mindre exakt och krävande än den andra.

Säger vi ”dogmer” i samma mening som ”Katolska kyrkan” tänker jag på Humanae Vitae.* Sen kräks jag lite, och tänker att själv lär jag mig nog aldrig att förstå mig på de dogmatiska kristallernas skönhet. Jag smälter ner dem och kokar te på dem istället. Sen tittar jag nonchalant över axeln och tillägger att Ja, jag är heretiker. Men medan jag sökte en kristen sanning förväntade jag mig att Svenska kyrkan skulle kunna berätta för mig hur man ansåg att den såg ut. Istället möttes jag av en mångfald där ingen var beredd att visa upp en väg, och så förstås den klassiska frågan ”Men vad tror du själv?” Det retade gallfeber på mig. Svenska kyrkans präster verkar kunna tro, tycka och tolka nästan hur som helst.

Fast är det någon skillnad jämfört med katolikernas präster, egentligen? Är skillnaden bara att katolska präster skiljer på vad man säger till vem?

Dogmerna som versmått. Dogmer är kristaller i vilka det gudomliga ljuset bryts. Anders Piltz prosa är förföriskt vacker. Mitt perspektiv är skevt, det medges, för jag har läst rätt mycket mer katolskt än svenskkyrkligt. Men ändå: aldrig har jag läst en svenskkyrklig präst som skriver så här.

Förutsatt att Anders Piltz inte är en ensam udda fågel. Förutsatt att han skriver i en tradition – det är två stora om, och jag vet egentligen inte om någondera stämmer. Men ändå. Behövs det en kyrka som skickar Troskongregationens blodhundar på de av sina teologer som inte anses tillräckligt renläriga, för att göra de övriga till poeter? Är det frånvaron av ”partipiska” som gör så Antje Jackelén kan unna sig att uttrycka den sanning som är hennes, snarare än Kyrkans? Är ”partipiskan” det ok man måste bära om man vill ha den tydlighet som gör fördjupning möjlig?

Tänk om det är lika många av de katolska prästerna som av de svenskkyrkliga som tror att kristna och muslimer tillber samma Gud, och som finner skillnaden mellan ”Gud är en” och ”Gud är treenig” försumbar. Tänk om lika stor andel katolska präster som svenskkyrkliga är smått skeptiska till jungfrufödseln som biologisk realitet. Tänk om den enda skillnaden är att katolska präster i så fall låter bli att berätta det – åtminstone i såna media som lekfolket läser, så den troende som inte önskar hitta sådana komplicerande åsiktsvarianter slipper.

Bland de RKK-konvertiter som bloggar har jag sett fler än Ulf Ekman som blivit stormförtjusta i Katolska kyrkans katekes. Själv finner jag den avskräckande. Är dessa katekesälskare människor som inte förstår poesi, undrar jag. Eller är det jag som föraktar något som jag inte förstår?

Föraktar Katolska kyrkans ledning sina medlemmar, som trycker en hel tjock bok med katekesala sanningar? Håller ledningen själv katekesen för sann, på ett bokstavligt plan? Erbjuder de helt enkelt en trostrappa, där den nymorgnade sökaren eller den som inte önskar gräva djupare lugnt kan vila på första trappsteget utan att omedelbart bli utmanad i vad man anser för sant?

*

  • Iofs vet jag inte om HV strikt talas räknas som dogmatisk. Förmodligen inte, men HV är min omedelbara association vad gäller RKK:s officiella lära.
Annonser

One thought on “Apropå tydlig kristen identitet

  1. Ping: Rudolf Bultmann och kardinalens utslocknade böneliv | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s