Att riva en kyrka

Vi har som sagt väldigt svårt för att riva kyrkor i Sverige. Församlingen som ville riva sitt skrytbygge från 1908 ute på skånska slätten, Maglarps nya kyrka, fick kämpa i årtionden trots att kyrkan fort visat sig överflödig. Församlingen rymdes fint i den gamla medeltidskyrkan. När man till slut fick rivningstillstånd var byggnaden i mycket dåligt skick.

Filmaren Carl Johan Engbergs egen text om sin åttaminuters kortfilm kallar den kyrka som rivs för ”en symbol för religion och makt”. Makt? Jovisst har kyrkan varit det, men det känns som länge sen. ”En film om nedmonteringen av en symbol som alla har en åsikt om, även om de inte bryr sig” skriver han också. Det är däremot mycket sant.

Mina känslor för den här filmen har förändrats över tid. Först fann jag den sanslös och häpnadsväckande. Att riva en kyrka… oj.

Sen var den sorglig, mycket sorglig. I det fysiska rivandet av kyrkobyggnaden såg jag en symbol för Svenska kyrkan som sådan, som kristen kyrka och väg till Gud – nedmonterad och riven.

Nu är filmen mer neutral för mig. Jag tycker som sagt att vår lag om att bevara kyrkobyggnader till varje pris är ganska fånig. Framtidens vägar till Gud kommer förmodligen inte i större utsträckning att vara knuten till kyrkobyggnader så som vi känner det begreppet, vare sig inom eller utom Svenska kyrkan.

Annonser

One thought on “Att riva en kyrka

  1. Ping: Det är något väldigt skumt med svenskens känsla för kyrkobyggnadens helighet | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s