Biskop J.S. Spong. En modern kättare, eller den som förstår vad kristendom i vår tid kan och bör vara?

Biskop emeritus John Shelby Spong, 2006.

Biskop emeritus John Shelby Spong, 2006.

John Shelby Spong är biskopen i den amerikanska episkopalkyrkan (alltså jänkarnas gren av den anglikanska kyrkogemenskapen) som bestämde sig för att kristendomen måste kasta ut inte bara försoningsteologin utan också själva teismen om den ska kunna överleva. Överleva bör den, tycker han. Han ser värden i den som han inte vill vara utan, men teismen* måste väck.

Jag stötte på Spong via Evid3nc3, grabben som i en serie korta animerade filmer skildrat den egna utvecklingen från pingstvän till ateist. Här redogör han för sin läsning av en av Spongs böcker: ”Why Christianity must change or die”. Jag tror inte att Evid3nc3/Chris anstränger sig för att ge en heltäckande bild av Spong bok. Snarare tar han upp de aspekter som var viktiga för honom under hans egen resa.

Evid3nc3 skildrar Spong som samtidigt icketeist och hängiven kristen. Det är för honom en stor paradox; jag är beredd att hålla med.

Spong menar att teism är omöjligt i vår tid. Vetenskapen, särskilt vår förståelse för naturlagarna och för hur universum är organiserat – alltifrån Kopernikus till upptäckten av det gigantiska, ständigt utvidgande universat – har gjort Gud onödig. När världen inte längre uppfattas som en värld där vi lever med ett lager under där djävulen och de döda bor och ett lager ovanför där Gud finns blir hela det teistiska konceptet svårare att föreställas sig. Allt man inte förstod i världen och universum förklarades med den teistiske guden som i grunden är en människa bara utan våra mänskliga begränsningar. Ju mer vi förstår världen, desto mindre behövs denne gud.

De av dagens kristna som är mer klassiska teister håller troligen inte med om att den hållningen idag är omöjlig, men Spong kom till slutsatsen att den teistiska guden inte kan finnas. Han menade ändå att det finns något djupt och viktigt i kristendomens upplevelse av Kristus, och tyckte att det var viktigt att kristendomen skulle finnas kvar – men i så fall måste delar av dess filosofiska grundstenar ändras radikalt.

Om sola scriptura, skriften allena, var reformationens främsta slagord är Spong i mina ögon superreformator. Postreformatoriskt kristna brukar utan problem acceptera den process som sammanställde bibeln liksom de slutsatser som drogs vid den tidiga kyrkans stora kyrkomöten. Spong vill gå ändå längre tillbaka, till de allra tidigaste bibliska texterna. Därigenom menar han (i min tolkning) att han kan nå fram till sanningen om Kristus utan att i onödan bli störd av irrelevant kristen tradition.

Från ca 11:00, i min översättning. Alla misstag är mina.

Spong menade att Paulus och de övriga tidiga kristna i Kristusupplevelsen erfarit något som förändrade dem. Berättelsen om Kristus handlade om någon som levde fullt ut och älskade slösaktigt, som sträckte sig bortom de gränser som hans samhälle ritat upp. Han bryt ner barriärer som i denna kultur aldrig förut korsats. Han accepterade barn, icke-judar, brottslingar och skatteindrivare. Kristus utvidgade gränserna för deras medlidande och fullheten i deras liv, på ett sätt de aldrig förut upplevt.

Denna utvidgade medkänsla och fullhet var sann – även om det teistiska språk som de tidiga kristna uttryckte den i inte var det.

Ur den lilla filmen ovan, från ca 12:00

Jag såg hur Jesus – eller åtminstone jesusidén – var revolutionär i hans samtid, eftersom Jesus var ett exempel på någon som inte bara stod emot sin tids okunskap utan gav människor något positivt att sträva mot, bortom den. Spong hjälpte mig att omvärdera mina upplevelser som kristen och utvinna de delar av den som fortfarande var viktiga för mig.

Från ca 13:15

En av de mest brännande punkterna i Spongs framställning var att hitta nya sätt att förstå Gud, utan teism. Han såg Gud som the ground of all being (hur nu det ska översättas) och använde detta gudsbegrepp för att förklara Jesu förhållningsätt. Han menade att exemplet Jesus kallar oss alla till att bli vad vi skulle kunna vara: människor som lever fullt ut och älskar slösaktigt utan att förvänta oss någon belöning.

Ground of all being

Det är ju rätt spännande tankar, på många sätt. Särskilt mycket av kristendom hittar jag dock inte i det.

När jag besöker Spongs egen websajt förstår jag varför han är populär. Han uttrycker sig väl, och han har massor av intressanta saker att säga – som jag inte nödvändigtvis håller med om, inte i allt. Tankar kan vara intressanta för det. Han skriver om Jung (bläddra ner en bit på sidan) och menar att djävulen är Guds skugga, den som varje människa måste integrera i sig själv för att bli en hel och vuxen människa. En oundviklig slutsats blir att människans forskande i Gud i slutändan alltid kommer att vara ett forskande i människan själv. Vi kan ju aldrig komma åt gud. Allt vi når, när vi tror oss förstå Gud, är våra egna gudsbilder.

När en kvinna vidarebefordrar frågan ”Vad är Gud” till honom från sitt lilla barnbarn svarar han att hon ska säga till barnet att Gud är erfarenheten att hon är älskad, att hon är av yttersta värde och att hennes uppdrag i livet är att vara allt som hon kan uppnå. Det är vackert sagt, men hur mycket har det eg. med Gud att göra?

Livsfilosofier behöver som sagt inte nödvändigtvis handla om gud. Skulle inte Spong kunna prata livsfilosofi utan Jesus? Exakt vad tillför den där mannen från Nasaret?

*Nationalencyklopedin:

teism (franska théisme, ytterst av grekiska theoʹs ’gud’), tron på en Gud (motsats: ateism) som är personlig, tillbedjansvärd, skild från världen men verksam i den (motsats: deism, panteism).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s