Mariadogmerna, och annat med apokryfiskt ursprung

Jag har hört påstås att man på något tidigt kyrkomöte diskuterat huruvida Marias föräldrar Joakim och Anna, som efter att ha fått uppenbarelsen att den gamla och rimligen inte längre fruktbara Anna ska föda ett barn gått hem och tillverkat barnet, gjort detta i yttersta avsmak – en ond akt för ett högre syfte – eller om det tvärtom var det mest fantastiska samlag som någonsin utförts. Det man diskuterat bör i så fall ha varit själva synen på sex. Det material som frågan avhandlades genom – Marias föräldrar – hittas i en bok kallad Jakobs protoevangelium. Det är ingen biblisk bok, däremot en så kallad apokryf. Normalt säger man dock inte detta, utan bara att enligt traditionen hette Marias föräldrar Joakim och Anna, eventuellt med lite fler detaljer än så.

Anna med Maria och Jesusbarnet i knäet -

Anna med Maria och Jesusbarnet i knäet – ”Anna själv tredje”, brukar motivet något kryptiskt kallas. Just denna staty står i Enångers gamla kyrka utanför Hudiksvall.

Alla de Anna-statyer som var så populära på medeltiden, och som vi även haft i mängd i svenska kyrkor har alltså inget som helst bibliskt stöd. Inte heller kan man påstå att dogmerna att Maria var evig jungfru och att hon föddes utan synd står rent ut i Bibeln. Ursprunget finns i Jakobs protoevangelium.

Av den History Channel-dokumentär att döma som länkas in nedan fanns i den tidiga kyrkan många typer av religiösa skrifter. Alla har alltid ansett att de fyra evangelierna och Pauli brev självklart är mycket viktiga skrifter, men utöver dem hade många kristna grupper sina egna skrifter som inte så många andra kände till. En del av dessa böcker spred sig förstås medan andra blev kortlivade. Småningom etablerades en kanon – det gick i många steg över lång tid, verkar det. En del av det material som inte accepterades som kanon dömdes ut som kätterskt men det fanns även böcker som var välspridda och användes trots att de inte ingick i Bibeln, på ett sätt som man idag inte skulle acceptera. Hit hör detta Jakobs protoevangelium. Den här typen av utomkanoniskt, välspritt material som lästes flitigt och även användes av den erkända kyrkan tycker jag är mycket intressant. Den gör begreppet ”kanon” en smula mer elastiskt och flytande.

Petri korsfästelse har varit ett mycket vanligt motiv genom konsthistorien. Målning av Caravaggio (1571-1610).

Petri korsfästelse har varit ett mycket vanligt motiv genom konsthistorien. Just denna är av Caravaggio (1571-1610).

”Quo vadis Dominus”, som Petrus säger till Jesus när han möter denne på vägen från Rom är ett annat exempel på sådant som inte fick komma med i Bibeln men ändå är kristet allmängods. Att han led martyrdöden och blev korsfäst upp och ner är en annan sådan sak som ingått och ingår i kristet allmänmedvetande. Sedan Petrusakterna, den apokryfiska skrift där detta berättas, försvunnit ur cirkulation har traditionen dock uppfunnit en annan förklaring till den märkliga korsfästningsställningen än vad som står däri.

Dokumentären berättar om en sak Jesus säger som kan tänkas syfta på den skildring av Salomo som ingår i på Salomos testamente, vilket är en medeltida skrift men med mycket gamla rötter, troligen till och med förkristna alltså judiska. När nytestamentliga böcker innehåller syftningar på utombibliskt material, till texter som inte erkänns som kanoniska, blir det riktigt jobbigt för den som vill betrakta Skriften som Guds rena och oförfalskade ord.

Denna typ av slutsatser är förstås inte absoluta. Ibland teoretiseras det på ganska skakiga data och hurpass tillförlitlig just detta samband är, är förstås omöjligt för amatören att avgöra. History Channels dokumentärer är inte optimala för den som vill granska de fakta som läggs framför en.

History Channels dokumentärer är tydligt skapade för en reklamkanal som folk zappar sig fram till, och förhoppningsvis ska fastna i. Det här programmen försöker hålla en linje från början till slut men samtidigt klippa upp berättelsen i bitar om 15 minuter som man ska kunna se utan att ha varit med ända från början. Man använder också ganska sensationella rubriker och uttalanden för att få det att verka lite mer spännande, så folk ska hänga kvar efter nästa reklampaus. De stora linjerna bara antyds; det viktigaste är att tittaren blir kittlad av enstaka detaljer. Det är lite trist, men man får väl helt enkelt acceptera att History Channel inte är BBC. Här finns många intressanta basfakta men vill jag förstå hur sakerna hänger ihop måste jag själv sortera dem, och förstås pussla ihop med vad jag har från annat håll.

Anslaget är helt sekulärt, bibelvetenskapsmässigt, samtidigt som man givit sig vinn om att intervjua även sådana forskare som är präster. Experterna får helst befinna sig inuti en kyrka när de pratar. Dokumentären Jakten på Bibelns ursprung hade IMHO en direkt ateistisk agenda. Vad gäller denna tänker jag på vad som ibland sägs om satirkonst: såvida man inte ägnar sig åt renodlade partsinlagor bör den framgångsrike satirikern inte ha för tydlig agenda. Helst ska bägge sidor kunna skratta åt skämtet. Målet här torde vara att få både den religionskritiske och den som är intresserad av Bibeln just på grund av kristen tro att sitta kvar.

Korsvandring är en katolsk kyrkoutsmyckning och påsksed som blivit allt vanligare även i Svenska kyrkan. Den fjärde stationen, där Jesus möter Maria, nämns inte i Bibeln däremot i det apokryfiska Nikodemusevangeliet.

Korsvandring är en katolsk kyrkoutsmyckning och påsksed som blivit allt vanligare även i Svenska kyrkan. Temat för den fjärde stationen, Jesus möter Maria, nämns inte i Bibeln däremot i det apokryfiska Nikodemusevangeliet.

Titeln ”Banned from the Bible” är rent fånig, likaså att speakerrösten talar om ”förbjudna” böcker. Det handlar om sånt som inte kom med i Bibeln, bara, en del eftersom det befann sig för långt ifrån mainstream-kristendomen som gnosticismen. Annat för att det nog mer uppfattades som ”spännande berättelse” än som kristen lärotext. Riktigt intressant blir det när någon expert yttrar sig över den tidiga kristenhetens bokutbud som sådant. En del av de icke-kanoniska böckerna var nog ungefär som… uhm. Tja. Som moderna människors böcker om kristna ämnen? Läsning som kan ge en del men som man kan strunta i, om man inte finner den intressant. Inte direkt auktoritativt. Och sen då gråzonen med gamla kristna texter som populärt icke-kanoniskt bredvidmaterial, ibland med stor genomslagskraft. Nikodemusevangeliet ska ha varit populärt ända fram till reformationen, och gav säkert reformatorerna huvudvärk.

Det där kyrkomötet, om det nu var ett koncilium eller något annat, som diskuterade Marias föräldrar Joakim och Anna och uppenbarligen lade stor vikt vid Jakobs protoevangelium. Vilket möte var det, när?

Hur många fler exempel finns det på att kyrkofäderna använt sig av texter som vi idag klassar som apokryfer när de utarbetade sin teologi? Vad betyder det för hur kristna idag bör se på och bedöma Bibeln och de apokryfiska skrifterna? Att avfärda frågan med att det bara gäller Romersk-katolska kyrkan och dess obibliska mariadogmer håller kanske inte riktigt.

Vill man däremot se alltihop som berättelser, tja… då är det ju naturligt att människan evolutionerar sina berättelser. De som bäst talar till människor överlever.

(Usch, det här blev en ganska svamlig text upptäcker jag nu. Jag lyckades visst inte föra mina tankar till slut. Bättre lycka nästa gång.)

Tillägg augusti 2015 Del 2 har som synes försvunnit från Youtube, men jag tror att detta är samma

Om inte, finns det flera versioner av ”Banned from the Bible” på tuben. Bara sök på de orden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s