Om familjesynoden i Människor och tro

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=416&artikel=6061763

Den romersk-katolska kyrkan hävdar, i Ulla Gudmundsons ordval, att könen är ”ontologiskt olika” vilket jag efter att ha kollat Svenska akademins ordbok finner betyder att män och kvinnor har olika väsen. Vi snackar inte lite skillnader på ytan här, utan att könen är i grunden olika. Den brittiska teologen Tina Beattie säger att ja, könen är olika men det rättfärdigar inte förtryck. Jag säger ”beklagar, men särartsfeminism har hittills aldrig kommit just någonstans”.

Ulla Gudmundson påpekar att det är märkligt att när man har denna syn på könen som i grunden olika låter man ändå män ta beslut utan att ha kvinnorna med, de tillåts inte representera sig själva. Åh, men det är ju mycket enkelt – det beror på att kvinnor inte är skickade att ta beslut. Så har det helt självklart varit. Börjar RKK kunna förändra sig från denna position? Långsamt, kanske. Samtidigt, om RKK:s framtid finns i Afrika och det framöver blir de afrikanska biskoparna som regerar kurian…? där är de inte vana vid att kvinnan får vara med och bestämma.

Gudmundson säger att hon tycker att situationen liknar nyteologins på 1950-talet. Hon menar att de teologer som nu är mer eller mindre ute i kylan på grund av åsikter om sexualrelaterade frågor på samma sätt som nyteologin rehabiliterades och tilläts leda Andra vatikankonciliet, så kanske Margaret Farley etc. snart återupprättas.

Jonsson säger att en majoritet av synodens biskopar inte var beredda att erkänna de goda sidor som stabila homosexuella relationer kan ha. Gör han inte ett slarvfel här? Visst fick väl även de paragraferna ett majoritetsstöd, men inte med den kvalificerade majoritet som krävs för att synoden ska anses ha antagit texten?

Det är en sensation att kyrkan frågar vad katolikerna på gräsrotsnivå tycker, säger Jonsson. Mjo, vi har förstått det. Han säger också att påve Franciskus är tydlig med att kyrkan inte får vara en institution för att moralisera. Om Franciskus lyckas genomföra det, det vore en kyrkbävning! Om vi ska vara ärliga: alla kyrkliga sammanhang har byggt på mer eller mindre moraliserande över de som inte levt rätt. Det är så man upprätthåller moralen i en grupp, man dömer de som inte lever efter samma.

Ulf Jonsson berömmer Tina Beattie för att hon står med bägge fötterna ordentligt rotade i Katolska kyrkans tradition, och bearbetar och kritiserar sin kyrka inifrån med en mer differentierad syn än vad feminister brukar ha. I Beatties egna påpekanden hörs tydligt mellan raderna att om hon inte vore fyrabarnsmamma och mor/farmor samt gift sedan 40 år (med enbart en man, det behöver inte ens sägas) skulle hennes åsikter inte tillmätas mycket värde, helt oavsett hennes teologiska kompetens.

Om jag var katolik skulle min röst inget vara värd i min kyrka.

Plötsligt känner jag en lättnad. En mycket stor lättnad. Jag är inte längre på väg mot RKK så dess åsikter om könen – i realiteten om kvinnor – är inte längre ett problem för mig.

*

Denna text har en mycket kritisk ton, vilket avspeglar mina känslor just nu. För lite mer balans, läs Katolska kyrkans andliga djup och myllrande mångfald.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s