Vettig postreformatorisk (s.k. protestantisk) kritik mot katolicismen

I kölvattnet efter Ulf Ekmans konvertering till Katolska kyrkan, och under åren innan då rörelsen mot Rom satts igång, skrevs många texter som var kritiska till den Romersk-katolska kyrkan. Tyvärr är det så att människor ofta kritiserar saker som man tar avstånd från på rätt slarvigt sätt. Det man ogillar pluggar man sällan på om. När man läser om företeelsen läser man ibland främst de som yttrar sig hårdast. Nu är det ju oftast så att det inte är den som kritiserar hårdast som har mest rätt. Ofta tappas begreppet saklighet bort på vägen.

Saklig kritik är alltid bäst. Osaklig kritik får den som vet mer än kritikern att avfärda hela kritikpaketet. Om så lite som 10% av ens kritik är överdriven, skev eller direkt felaktig tappar de återstående 90 procenten kraftigt i vikt eftersom trovärdigheten är svår att bedöma. I och för sig kan grov och osaklig kritik funka ypperligt om målet främst är att stärka sammanhållningen och glöden bland de som redan är överens om det kritiserades dålighet. Sånt brukar gå under ord som demagogi.

Av RKK-kritiska texter är en del bra men ganska många tämligen dåliga. Vill ni läsa saklig och koncis postreformatorisk (s.k. protestantisk, men jag undviker det ordet) kritik av katolska kyrkans tro och lära ska ni läsa Anders Gerdmars Varför jag aldrig valde att konvertera till Rom som är vederhäftig och adekvat, befriad från de överdrifter som så ofta används när evangelikaler vill kritisera (läs: skälla på) katolska kyrkan.

Gerdmar sammanfattar sin kritik i punkterna bibelsyn, kyrkosyn, synen på Maria och synen på påven. Till det kan väl läggas ett par punkter som sakramentssyn som inte ryms i denna ganska kondenserade text.

Lägg märke till att Gerdmar inte påstår att RKK hävdar sig vara den enda vägen till frälsning. Han citerar den katolska katekesen: ”Endast genom Kristi katolska kyrka, som är den universella vägen till frälsning, kan man få del av nådemedlen i deras fullhet. Vi tror nämligen att Herren endast åt det apostoliska kollegiet, vilket Petrus förestår, har anförtrott alla det Nya förbundets gåvor, för att bilda en enda Kristi kropp här på jorden, i vilken alla de som på något sätt tillhör Guds folk, måste inlemmas till fullo.” Läs de meningarna. De tål att skärskådas. Ord i katolska kyrkans officiella katekes har inte hamnat där genom slarvigt plitande på en kafferast. Ibland kan det finnas översättningsmässiga osmidigheter men innehållet är i grunden mycket väl genomtänkt av ett antal framstående teologer, bland annat dåvarande kardinal Ratzinger.

Det står att enbart genom denna kyrka ”kan man få del av nådemedlen i deras fullhet”. Notera vad som inte står. Det står inte, som slarviga evangelikaler ofta påstår, att frälsning enbart kan fås via medlemskap i RKK. Det står att RKK är det ställe där man kan få ta del av nådemedlen fullt ut – med andra ord finns nådemedel även på annat håll, men de tror att de finns fullt ut inom just RKK.

Resten tolkar jag som att RKK menar att ju närmare en kyrka står RKK, desto mer frälsning finns att få inom den. I grunden undrar jag om inte de flesta kyrkor ser sig bra precis så. ”Vi är bäst, vi är de som har hajat alla detaljerna. De andra kristna har också ganska rätt, men inte lika rätt som vi.” Katolikerna drar den skruven ett par varv mer än de flesta genom uppfattningen om RKK som den ursprungliga och äkta kristna kyrkan, med petrusämbetet och så – det kan man förvisso ifrågasätta, vilket Gerdmar också gör.

Anders Gerdmar har två bröder som konverterade till Katolska kyrkan. Han har haft det personliga skälet att sätta sig noggrant in i katolsk tro som de flesta evangelikala kritiker saknar – ett personlig skäl som inte har med den nuvarande röran i Livets Ord att göra. Gerdmar är tydlig med att katoliker också är kristna, även om han menar att de här och var går fel.

En text från frikyrkligt håll som försöker sätta vettiga perspektiv på den vildare kritiken mot katolicismen är Stefan Swärds Kommentar över debatten om katolicismen. ”Jag har begränsade kunskaper om katolska kyrkan så därför går jag normalt sett inte in i debatten om katolicismen” skriver Swärd. Med tanke på hurpass god koll Swärd verkar ha jämfört med många andra bör man kanske anta att han normalt har järnkoll på allt han yttrar sig om? eller så är det bara en sån där språklig fras som mänskor stoppar in utan att mena så väldigt mycket med.. att man, som Swärd säger, bör söka sin info inte enbart från kritiker är ju självklart. Jag anser förvisso att information från kritiker är mycket nyttig sådan men enbart sådan information kan bli väldigt fel. Jag förmodar att ni inte anser att jag bör bilda min uppfattning om Livets Ord enbart från dess avhoppare och argaste kritiker?

Diskussionen vid Swärds inlägg blir ganska ofta rent parodisk. Jo, jag förstår att hela den här debatten ska ses i ljuset av paret Ekmans konvertering som rörde upp känslor! på många plan, inte minst att det som presenterats som ekumenik till slut resulterade i konvertering. Att svenska frikyrkliga människor önskar hålla rena linjer mot katolska kyrkan vad gäller de saker som verkligen skiljer är inte ägnat att förvåna men man kan göra det på sakligt eller överdrivet och smått hysteriskt, rent demagogiskt sätt.

Eloge Gerdmar och Swärd. Minuspoäng till rätt många andra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s