Arkiv- och samtalsreportage i radio om ämbetsreformen

Två riktigt intressanta saker i programmet. Det ena är Margit Sahlin och historien med de specialkonstruerade tjänsterna för kvinnliga teologer som – hette det församlingssekreterare? vilket man fick konstatera inte blev lyckat. Det andra påpekandet – från Lisa Tegby eller Lena Olsson Fogelberg? – att det även handlade om en maktfråga. Att prästen var en maktroll, och att det var en position som man såg det svårt att släppa in kvinnorna i. Att prästrollen förändrats efter kvinnornas intåg – inte bara på grund av det, men delvis. Det måste enbart vara bra. 1800-talets överhetspersonspräst behövde kastas på skräphögen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=416&artikel=6046267

Med en mer allsidig belysning hade det blivit mer intressant. Som avslutning sägs att de som läser till präst idag inte ens är medvetna om att det har funnits en problematik. Det beror lite på var man läser, kanske? Jag skulle säga att det är just det faktum att frågan faktiskt – inte brinner, men svider, som omöjliggör ett sant belysande program. Detta försök glider över fakta för snabbt. Ingen belysning av vad det betydde med kyrkomötets nej 1957, regeringens lagförslag 1958 (vad innebar det?) och kyrkomötets beslut september 1958 (vad hade hänt, rent juridiskt, om kyrkomötet röstat nej?) Röstsiffrorna 69-29 vilket är två tredjedels majoritet, men inte når upp till tre fjärdedelar. I ett enda möte, när en såpass stor grupp är emot. Det blir inte bra. När man använder konfliktdrivet beslutsfattande istället för konsensussökande i känsliga frågor bör man inte vara förvånad över att konflikten efteråt finns kvar.

Berättelserna om trakasserierna är förstås förfärliga. Inte ursäktliga. Inte någonstans. Säkert var det en mindre del av de som inte accepterade präster av bägge könen som agerade så. Om det bland dem som är emot kvinnliga präster finns en större andel än annars som har en smula knepig människosyn blir jag inte förvånad… men inte alla är så. Den berättelsen skulle jag jättegärna velat ha höra! ”Jag läste till präst och ett par av mina medstudenter gjorde så här mot en kvinnlig student, och jag sade inget men jag tänkte…” både från en man som var för kvinnliga präster, och en som var emot. För givetvis bör man kunna bete sig som folk även om man anser att en viss egenskap predisponerar till prästämbetet. Förmodligen var det just känslan av att vara politiskt överkörd som gjorde att man tog ut det på kvinnorna. Prästkandidater är också människor med mänskliga fel (med ett kristet språkbruk: de är syndare) och man behöver inte konstruera situationer som uppmuntrar folk att känna sig överkörda, med moralisk rätt att tjuvnypa. Det är ingen ursäkt! men man kan ändå konstatera att sitsen för fredligt samförstånd var taskigt riggad.

Med en längre process hade inte människor behövt känna sig överkörda. Med en längre process hade det inte gått att påstå att de var det. Decennierna med bråk och trakasserier efteråt är ett gott indicium på att det inte sköttes på riktigt bra sätt. Tegbys och Fogelbergs berättelse blir en smula ologisk när de först säger att det inte fanns några teologiska argument emot alls, det enda man var rädd för var kyrkosplittring – då måste det väl ändå finnas någon som är emot! Någon som anser sig ha teologiska skäl. (Vad katten man än har för åsikt om någonting, nog kan man lyckas skaffa teologiska skäl till det.) Sen får man höra en präst som yttrar sig tydligt emot, den där Danell, som väl ändå måtte sig ha menat ha teologiska skäl. Att de flesta idag (och även jag) underkänner dem är en annan sak.

Det är synd att man inte kunde hitta någon lite mer måttlig människa att yttra sig än Dag Sandahl. Den avvikande åsikten, alibit så programmet kan sägas vara neutralt. Han följer den scriptade rollen som mörkerman perfekt… bah, de letade förstås inte efter någon måttligare röst. Det blev perfekt med Sandahl.

En tredje sak är riktigt intressant, faktiskt, fast den misslyckades programmet helt med att göra en grej av. På slutet pratar man om bibeltolkning. En sådan gör man alltid utfrån en man själv är, med sina åsikter och sin världsbild och syn på könen. Bara ”läsa som det står” går inte. Dag Sandahl säger att i Nazityskland lyfte prästerna glatt ut saker ur sin förkunnelse och struntade i saker i Bibeln eftersom det passade makten. Sen ironiserar de tre i studion – de två kvinnliga prästen och den manlige reportern – över detta. Småningom kontrar en av de tre med hur prästerna i Sydafrika läste sin Bibel. Jo, det är en relevant kommentar – som i grunden är exakt samma som Sandahls. Om alla läser sin Bibel utifrån inte bara sin teologiska tradition utan också sina allmänna politiska med mera åsikter – vart leder det i vår syn på beslutet och processen? Det hade kunnat bli intressant att problematisera.

Det är helt okej att göra program som huvudsakligen för fram en vinkel, särskilt när det är majoritetsåsikten som förs fram. Detta var en sådant program. Resultatet blir förutsägbart och ospännande. Om man vågar skildra med lite fler nyanser blir det faktiskt mycket mycket mer intressant.

Låt oss hoppas att vi är där om 30 år, att samtal går att föra – helst genom att frågan faktiskt har dött sotdöden, men även annars.

Annonser

One thought on “Arkiv- och samtalsreportage i radio om ämbetsreformen

  1. Ping: Försoning i ämbetsfrågan. | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s