Jesus som sluttidsprofet, och hans återkomst som nära anstående

Enligt Eskil Franck fanns det särskilt i början av 1900-talet många forskare som hävdade att Jesus

med all sannolikhet – så som texterna faktiskt framställer honom – såg sig själv som en eskatologisk sluttidsprofet. En som kom med budskap om det slutliga skeendet när gudsriket skulle bryta in, Gud skulle ta herraväldet, ondskan skulle försvinna, det skulle upprättas ett gott rike igen. Antingen som ett jordiskt Israel eller som ett slags existentiellt israel.

Men det stämde inte. Det blev inte slut, utan det fortsatte, det har fortsatt i 20-30 generationer. Det var som någon exeget sade – inte raljant, men ändå lite tillspetsat: ”Jesus förkunnade Guds rike och så fick vi kyrkan.”

Citatet är ett tillfixat sådant, anpassat till skriftspråk, från en nedteckning 1:01:42 och framåt. De 20-30 generationerna måste vara en felsägning, annars säger han omkring 70 generationer vilket väl stämmer bättre med 2000 år. Det intressanta här är skildringen av Jesus. Var det så? Tänkte Jesus så? Såg de tidiga lärjungarna honom så?

Samma tema, 23:37. Dialog mellan Christer Sturmark, som agerar intervjuare, och Eskil Franck. Sturmark börjar.

– Du skriver så här i boken. ”Jag slutade gå i kyrkan. Jag utförde definitivt inga prästerliga handlingar. Det hade blivit en inre omöjlighet, eftersom sådana handlingar gör anspråk på att svara mot uttalade trossatser och inte bara vara tomma riter.” Vad var the defining moment, vad var det som avgjorde så du inte kunde utföra de där handlingarna? Konkret – var låg gränsen?

– Ja själva gränsen för trosställningstagandet – där gick jag tillbaka på insikterna jag hade gjort under doktorandstudierna i Nya testamentet.

För de första kristna var det helt avgörande att deras tro hade förändrats från en tro på en stor men död profet, till en tro på en uppstånden och levande Herre. Det är den punkt som allting vrider sig runt, när de gör den här grundläggande troserfarenheten av Kristus som uppstånden. Utifrån den formar de sedan hela sin teologi. De nytestamentliga skrifterna och evangelierna är skrivna utifrån det. Det är utifrån den de går ut i missionsiver i den nya världen. Den frågan blev avgörande för mig när jag stod liksom vid stupet.

– För att du inte kunde tro så?

– Nej. Och det som gjorde att jag till slut gav upp, det var en annan fast sammankopplad sak.

I nya testamentet är det ju så att Kristi uppståndelse är intimt kopplad till de dödas uppståndelse, det vill säga vår egen död och det som kommer efter vår död. De levde ju i – där är texterna så otroligt tydliga. De levde i den absoluta övertygelsen att det här skulle ske i de första kristnas livstid. Det första stora teologiska problemet som Paulus tar upp, till exempel i Första Thessalonikerbrevet, är att det dör kristna människor. Och hur var det möjligt att efter Kristi uppståndelse som hade övervunnit döden – Du död var är din seger och du död var är din udd, den är bruten – och ändå dog kristna, som trodde på Kristus. Detta blev ett problem, och det argumenterar Paulus kring. Problemet blev bara större och större. Till slut började folk håna de kristna för att de tror på det här fortfarande, fastän Gud dröjer.

Då tänkte jag att Ja det är en sak. Men nu har det faktiskt gått 70 generationer – om vi räknar en generation på 30 år – och döden har överhuvud taget inte minskat i kraft. Då kände jag att nej, det här går inte längre. Jag kan inte hålla fast vid det här.

Stämmer det där? Jag tog mig för att läsa de två Thessalonikerbreven. Det är bara två texter av många, förstås, men nog ser det ut som att Eskil Franck har rätt vad gäller förhoppningen och tron på att Guds rike var nära. I Första Thessalonikerbrevet förmanar han de kristna att vara vakna ”för ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten” osv. (1 Thess 5:1-11). I Andra Thessalonikerbrevet har församlingen uppenbarligen blivit antingen uppskrämd eller euforisk – eller både och? – över att Kristus snart är här, men brevskrivaren* lugnar dem med att före tidens slut ska ett antal saker ske. Det är någon profetia han åberopar, förstås, riktigt varifrån framkommer inte. Åsikten att 1 Thess 4:13-19 handlar om att Paulus hanterar frågan om att kristna människor dör varför han skapar den kristna kyrkans första teologiska konstruktion för att få saker att stämma – de döda kommer att uppstå, alltså är det inget problem att kristna har dött före tidens slut för de kommer ändå att få vara med sen – kan jag däremot inte rakt av se. För att bedöma det får man nog ta och tugga sig igenom samtliga Paulusbrev, och förmodligen även läsa en del annan litteratur om Bibeln.

Att det inom kristendomen med jämna mellanrum hoppar upp rörelser som förkunnar att man ska göra bot och bättring ty vi lever i den yttersta tiden är ju välbekant. Jag har alltid trott att detta är något inneboende i själva människan, att det är något ganska religionsneutralt. Det slår mig att det kanske faktiskt är inbyggt i själva kristendomen. Om man tar de nytestamentliga texterna på allvar och applicerar dem på sig själv så kanske det blir där man hamnar.

Den där församlingen i Thessaloniki, upprymda och/eller uppskrämda antingen av Paulus eget något ovarsamma första Thessalonikerbrev eller av någon som profeterade om tidens slut. Om kristendomen inte är sann var de tidiga kristna i Thessaloniki en konstig liten sekt**, en skum grupp med egna normer och vanor och en bisarr tro som alla omkring dem med rätta skakar på huvudet åt.

* En del menar tydligen att Andra Thessalonikierbrevet inte är från Paulus egen penna och pekar på att det inte är skrivet med hans vanliga stilistiska finesser. Å andra sidan verkar de flesta mena att det i så fall är någon i Paulus närhet som skrivit brevet, kanske på hans uppdrag, varför brevet ändå inte kan betraktas som förfalskning. I sammanhanget kan vi hoppa över det, jag tänkte bara nämna det eftersom bibliska författarfrågor ganska nyligen avhandlats på den här bloggen.

** Inte i betydelsen destruktiv religiös rörelse utan i betydelsen ”religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle” (NE:s ordbok)

Annonser

2 thoughts on “Jesus som sluttidsprofet, och hans återkomst som nära anstående

  1. Ping: Eskatologisk Jesus eller inte | Rebellas andra

  2. Ping: Karen Armstrongs – och mitt – tolkningsraster | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s