Katolska kyrkans andliga djup och myllrande mångfald

Det jag snavade över som gjorde mig nyfiken på den gamla mossiga kristendomen råkade finnas inom den katolska kyrkan. Därför letade jag främst där. Av de som i början av det tredje årtusendet e.Kr. känt sig lockad av RKK är jag förmodligen en ovanlig sort. Jag dras inte till RKK tack vare dess hållning i diverse underlivsfrågor, inställningen till homosexualitet och så vidare utan trots detta.

Om jag trodde på Gud. Om jag fortfarande sökte en kyrka, då skulle jag ha problem med den katolska kyrkans hållning i diverse frågor. Jag skulle ha våldsamma problem. När jag grubblade som värst drällde jag in hos en svenskkyrklig präst och utropade men jag kan ju inte bli katolik!!! till att börja med är jag likhetsfeminist, och… och… och… Jag hade turen att hamna hos en av de svenskkyrkliga präster som är ovanligt väl insatta i hur Katolska kyrkan ser ut på riktigt, under skalet. Som har sin info från annat håll än vad folk inom SvK säger om RKK, eller från RKK:s officiella prästerliga representanter. Hon såg det väl som så fullständigt uppenbart vart jag var på väg att hon på intet sätt försökte få mig att byta riktning, utan tvärtom nyansera min bild av den Romersk-katolska kyrkan i Sverige. Hela situationen var bisarr, ja jestanes. Jag var bisarr.

Eftersom jag inte längre löper någon större risk att bli troende är den känslomässiga temperaturen på min vånda inför fenomenet den romersk-katolska kyrkan väsentligt mycket lägre än den var då, men jag har massor att skriva om alla mina förskräckelser kring den. Så här i början har jag intensivbloggat. Det är många tankar som trängts i min hjärna som nu fått denna blogg att sippra ut på. Med tiden kommer det att bli ganska många inlägg på denna blogg som på olika sätt är kritiska till den Romersk-katolska kyrkan. Innan den stormen bryter loss på allvar är det väl rimligt att jag beskriver vad jag drogs till, vad jag såg i den katolska kyrkan, så att jag inte bara gnäller. De sakerna ser jag än. De är fortfarande attraktiva. Det är bara det att jag inte tror.

1) De post-reformatoriska kyrkorna har grava problem med den bibelforskning som gjort det mer besvärligt att förhålla sig till Bibelns innehåll och grad av auktoritet. Är Bibeln alls gudomligt inspirerad? Om ja, till vilka delar? Inte alls? De postreformatoriska kyrkorna (alltså protestantiska, men jag gillar inte det ordet) är, med bara en försiktig överdrift, splittrade i väl enögt bokstavstroende och extremliberaler som knappast längre är kristna. Jag sökte en medelväg, och jag hoppades att den skulle kunna finnas i katolska kyrkan. RKK lutar sig ju inte enbart mot Skriften utan också mot Traditionen, och har därmed en möjlig förklaring till de bibliska texternas utvecklingsprocess: traditionen anses vara en kunskapskälla då Kyrkan leds på vägen av den Helige ande.

2) Romersk-katolska kyrkan har en intellektuell tradition som är mycket, mycket tilltalande. Inte så att RKK kräver av folk att de ska vara intellektuella, tvärtom är det helt okej med folklig, teologiskt icke-sofistikerad tro, men den intellektuella traditionen är tydlig och stark. Banden till universitetsvärlden är starka – ja, vilka skapade de första universiteten i Europa. Går man och pratar med en katolsk präst så kommer samtalet (åtminstone om man visar sig mottaglig för sånt) raskt in på både Augustinus och Thomas av Aquino. Katolska präster läser fortfarande två års filosofi, vilket tillsammans med matematik är ett av de universitetsämnen som imponerar på mig. Det är gott om katolska dokument som är försedda med fotnoter, som visar varifrån tankegångarna kommer och var man kan gräva vidare.

Katolska kyrkan ser inte heller några som helst motsättningar mellan kristen tro och vetenskap, och menar också att förnuftet är till hjälp i tron. (Därför var nyheten för ett tag sen om påven och big bang etc. en stor icke-nyhet, men det visste inte den sekulära pressen. Upphovsmannen bakom Big Bang-teorin var förresten jesuit. Dåvarande påven blev entusiastisk, osv.)

Intellektualism kan vara något som utestänger dem som inte är så intellektuellt lagda, men det kan också vara befriande att erkänna att människor faktiskt är olika. Reformationens ”sola scriptura”, Skriften allena, kräver av varje kristen att själv läsa sin Bibel och ta ställning till vad som där står – okej, det var väl lite överdrivet, men något åt det hållet. Katolska kyrkan säger att om jag har kapacitet är det jättebra med fördjupning i det teoretiska – men annars behöver jag inte, för Kyrkan har läst och tolkat åt mig. Inte alla har sinne och läggning för det där med skrift och djupare tankar i många besvärliga led. Katolicismen erbjuder alltså allt ifrån teologiska spetsfundigheter, i en kultur där man fortfarande förväntar sig att människor som doktorerar ska kunna fler språk än två, till folklig Maria-fromhet som förmodligen här och där går över gränsen till att tillbe själva Maria vilket enligt katolsk teologi är fel. Att man utan problem tolererar sådana små avarter hos enkelt folk kan ses som nedlåtande och slapphänt eller tillåtande och accepterande, helt beroende på utgångspunkt.

Jag är verkligen inte ensam om att finna just detta drag hos Katolska kyrkan attraktivt. För omkring femtio år sen fanns det en hel liten grupp katoliker i Svenska akademin, väldigt imponerande med tanke på hur liten andel av svenska befolkningen som var katoliker. Förstår jag rätt var de flesta av dem (alla?) konvertiter, som dragits till just denna kyrka därför att… ja jag vet ju inte skälen, men jag kan gissa.

3) I Sverige är Katolska kyrkan lite av historiens vingslag.

Luleå stadsvapen pryds med två korslagda nycklar. Det är Petri nycklar, ”Sankte Per” som vi brukar säga när vi pratar folklore – han med nycklarna till himlaporten. Nederluleå kyrka, Gammalstads kyrka i det som var det ursprungliga Luleå, helgades åt S:t Petrus och därför pryds Luleås stadsvapen med samma nycklar som utgör påvestolens emblem. Det visste jag verkligen inte när jag drack det sedermera nedlagda Lulebryggeriets ”nyckelöl”, med nycklarna på etiketten!

Jag ställer definitivt inte upp på de där tankegångarna att den lutherska kyrkan startade från scratch och att SvK öht inte skulle ha några förreformatoriska rötter, men ändå. Vi var katoliker i det här landet, och till skillnad från en del andra europeiska länder blev vi nog huvudsakligen reformerade uppifrån. Jag tror visserligen inte att det är så entydigt som dagens katolska historiker gör gällande i sina skildringar, men jag tror ändå mindre på motsatsen att människor enbart tackade för befrielse från katolska kyrkans ok. Som redan antytts erbjuder RKK former för folkfromhet som säkert saknades av många när det inte längre var okej att be för sina dödas själar eller tända ljus framför sitt favorithelgon.

Det historiska är ju förstås inget egentligt skäl att vilja gå med i eller närma sig en kyrka men spädde på min fascination.

4) Katolska kyrkan förefaller mig mycket mer rik på traditioner – som nog kan bära sina visdomar – än de postreformatoriska samfunden, som verkar samlas kring en enda vision vardera utan större mångfald i uttryck och tankegods. RKK däremot vårdar sina olika uttryck och strömningar via ordensväsendet. Katolska kyrkan har inte bara systrar i ordnar som väl matchar Frälsningsarméns rykte om att faktiskt gå in i skiten och göra något för de fattiga och elända utan också karmelitnunnor vars uppgift är att sitta i sitt kloster och be för världen, jesuiter som driver massor av katolska universitet världen över (där kom det där intellektuella igen) och tjogvis med andra grupper – jag känner inte till ens en bråkdel. Alla har de sin egen ”smak” på andlighet. Alla har de särskilda vägar att gå vad gäller den där gudskontakten, som allt väl ändå skulle handla om.

Visst finns det olika grenar även inom SvK, men de är så otroligt mycket svårare att identifiera och hitta.

5) Jag är väl också ganska svag för det ceremoniella. Svenska kyrkan borde egentligen ha kvar rätt mycket för det där, för lutheranerna tillhör de postreformatoriska kyrkor som står närmast katolikerna. (Det var det ingen som upplyste mig om i skolans religionsundervisning!) Rent liturgiskt är SvK numera märkligt högkyrklig; förmodligen finns det gudstjänster i SvK som är mer sirligt ceremoniell än den genomsnittliga moderna katolska gudstjänsten som förändrats en hel del sen 1950-talet. Samtidigt är inflödet i svenskkyrkligt prästerskap från frikyrkan stort, liksom det allmänna idéflödet därifrån. Bland de mer lågkyrkligt sinnade är det inte ovanligt med präster som fnyser åt respekt för kyrkorum och altare. Jag klarar inte riktigt av den inställningen.

För katolikerna går sådana saker djupt i och med deras inställning till sakrament, särskilt då eukaristin och de invigda nattvardselementen. Själv tycker jag att även om man mest ser kyrkorummet och dess inventarier som symboliska bör man väl ändå visa sina symboler en smula respekt. Den katolska eukaristiska tillbedjan och kristi lekamen-processoner må vara overkill i mina ögon, men hellre det än mänskor som sitter och tjattrar i kyrkbänkarna som på bio innan reklamfilmen börjat.

6) Viktigast var förmodligen att jag uppfattade Katolska kyrkan som andligt djup. Svenska kyrkan känns som jämförelsevis grund. Möjligen är jag här delvis ett offer för en smula exoticism, det kan jag inte svära mig fri från, men när människor säger att den Svenska kyrkan är ett offer för inre sekularisering då nickar jag bifall. RKK upplevdes väl som mer autentisk, där den djupare fromheten på ett annat sätt hålls fram.

Rent teologiskt har jag svårt för en del saker i den katolska sfären, förvisso. Å andra sidan finns även saker som jag verkligen inte förstår om man på allvar ska tänka i termer av sola scriptura, så där är det ganska jämnt skägg.

Det blev inget mellan Romersk-katolska kyrkan och mig. Jag kan inte finna kristendomen trovärdig; jag tror inte. Så blev det.

När jag framöver skriver om Katolska kyrkan ska jag försöka vara saklig även där jag är kritisk. Det blir dock oundvikligen så att mängden kritisk text kommer vara mycket större än den positiva. Du som är katolik och läser mina mer kritiska texter om Katolska kyrkan – kom ihåg den här texten, och minns att jag inte spyr galla bara för ros skull.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s